Politiska bloggar » Anders Borg

Jobbskatteavdraget gav inte så många jobb som ni utlovat, Reinfeldt…

Martin Moberg — Wed, 16 May 2012 13:31:00 +0000

Jag har funderat över det som var själva upprinnelsen till att statsminister Fredrik Reinfeldt (m) kläckte ur sig en så pass grov och ogenomtänkt groda om varför det enligt sagde statsminister inte finns någon massarbetslöshet i Sverige. Det var det finanspolitiska rådets mycket skarpa kritik mot ett antal av de s k reformer som den moderatledda minoritetsregeringen har genomfört som den sänkta krogmomsen, den sänkta arbetsgivaravgiften för alla unga från 18 till 26 år. Något som alltså tog så pass hårt på Reinfeldt att han kände ett behov av att försvara den förda politikens stora förtjänster genom att säga det som har upprört många att arbetslösheten i gruppen "etniska svenskar mitt i livet" är så pass låg att det inte råder massarbetslöshet... Ja det är sannerligen riktigt uppseendeväckande på alla vis, men det finns emellertid mer vad beträffar kritik mot den förda politiken, som är väl värt att framhålla. Det som jag syftar på skriver Roger Mörtvik på bloggen Utredarna idag. Det handlar om det av högern omhuldade jobbskatteavdraget inte alls håller måttet vad gäller att skapa fler och juste jobb, för som jag ser det hur blir jobben fler bara för att de som har mest får ännu mer på de mindre lyckligt lottades bekostnad? Den frågan har de borgerliga företrädarna så svårt att svara på och inte undra på det! Mörtvik skriver följande analys om kritiken mot jobbskatteavdraget och dess svaga positiva påverkan på sysselsättningen: För det första har man beräknat förväntade effekter. Detta har man gjort dels genom att simulera effekterna i en ekonomisk modell. Problemet är att modellsimuleringarnas resultat enligt dem själva ”inte är signifikanta och bör tolkas med stor försiktighet”. Översatt till vardagssvenska betyder det: ”alla slutsatser är rena gissningar”. Simuleringarna kan alltså avfärdas som grund för att påstå det regeringen påstår.

För det andra har man försökt beräkna faktiska effekter. Det man då har gjort är att studera utfallet i sysselsättning respektive arbetskraftsdeltagande i olika åldergrupper utifrån hur det har blivit jämfört med hur man har bedömt att det borde ha blivit. För att få fram en prognos över hur det borde ha blivit har man använt sig av finansdepartementets arbetsmarknadsmodell AMOD. Beräkningarna visar på en prognos där grupper som har lägre arbetskraftsdeltagande ökar i befolkningen och man gör därför bedömningen att arbetskraftsdeltagandet egentligen borde ha blivit lägre än det blev i verkligheten.

Eftersom det då leder till att det verkliga arbetskraftsdeltagandet blev bättre än prognosen, antar man att det skett ett strukturskifte som borde förklaras med jobbskatteavdraget. Problemet är bara att den beräkningsmodell man använder utgår ifrån hur befolkningen förändras med hänsyn taget till förändringar i ålder, kön och ursprung – men inte med hänsyn taget till förändringar i befolkningens utbildningsnivå. (enligt finansdepartementets egen rapport, Effekterna av jobbskatteavdraget, bilaga 5 till vårpropositionen, sid 29).
Det är en mycket intressant tankegång som Mörtvik för fram i sitt inlägg och jag rekommenderar att du läser det i sin helhet. För det är ett inlägg, som drar ned ridån för den moderatledda minoritetsregeringen i allmänhet och statsminister Fredrik Reinfeldt i synnerhet. För man har från sagda regerings sida, som Mörtvik så väl uttrycker det, inte tagit hänsyn till utbildningsnivåns effekter på sysselsättningen och att det i sig reser frågor om det inte finns fler alarmerande fel i de beräkningar som finansminister Anders Borg (m) utgår ifrån i sina bedömningar och försvar av skattesänkningarna. För det är mer samhällsekonomiskt försvarbart att satsa på att höja utbildningsnivån i den arbetsföra delen av befolkningen än att ensidigt strö dyrbara resurser i form av jobbskatteavdrag som vad jag förstår det ska fortsättas med så snart ekonomin så tillåter. Den moderatledda minoritetsregeringen har sålunda inte lärt sig något om hur man långsiktigt kan höja sysselsättningsgraden men hänsyn tagen både till andelen sysselsatta räknat efter andel av befolkningen (vi blir fler och fler invånare år från år) och utbildningsnivåns betydelse. Men men detta verkar alltså inte ha sjunkit in hos vare sig Borg eller Reinfeldt, därav fixeringen vid skattesänkningar i alla dess former och varianter för att inte tala om Reinfeldts klavertramp om etniska svenskars arbetslöshetsnivåer...

Rekommenderad läsning: Peter Andersson om Reinfeldt och #Svenskarmittilivet - inte ens regeringens hemsida är uppdaterad, Ola Möller om boken "Jorden de ärvde" skriven av Björn af Kleen, Martin Moberg 1 om det första steget mot förbättring som den moderatledda minoritetsregeringen inte ens har tagit, 2 om vägen mot en återupprättad morali(s)k auktoritet, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Rekommenderad medialäsning: Ab 1, 2, Dagens Arena, TV 4, Gotlands folkblad, Dala-demokraten, Östran, Folkbladet 1, 2, Dagbladet, Folket, SVT 1, 2, 3, 4, SR, Ab 1, 2, 3, Expr, KyT 1, 2, SvD, Sydöstran, Piteå-tidningen, Arbetarbladet, Dagens Arbete 1, 2, 3, 4, 5, 6, Norrländska socialdemokraten

Intressant?

Det finanspolitiska rådet plockar fram sågen igen, Borg och Persson…

Martin Moberg — Mon, 14 May 2012 14:17:00 +0000

(Finanspolitiska rådet inte imponerad av en billigare Toast Skagen...)

Jag ska om en lite stund iväg på ett möte, och därför blir det ett något kortare blogginlägg som avslutar dagen. Det skrivs faktiskt en hel del inlägg om sakpolitiska spörsmål och ett sådant inlägg har Peter Johansson skrivit. Han tar upp det faktum att den moderatledda minoritetsregeringens egna finanspolitiska råd idag levererar en mycket besk kritik mot den sänkta krogmomsen och den sänkta arbetsgivaravgiften för de unga. Detta då dessa åtgärderna inte lett fram till det som var syftet (?) att skapa fler arbetstillfällen för de unga utan arbete. Men det är en kritik som också slår mot den sittande regeringens och finansminister Anders Borgs (m) mål om att ha ett överskottsmål i statens finanser och Johansson anför följande utmärkta analys om just det: Den mest intressanta slutsatsen kommer när Rådet diskuterar överskottsmålet och vad de kallar den offentliga nettoförmögenheten.

Rådet anser att regeringen bör klargöra sin syn på vad som är en lämplig storlek på den offentliga nettoförmögenheten. Rådet menar att en ytterligare förmögenhetsuppbyggnad utöver dagens 20 procent av BNP är svår att motivera med behov av säkerhetsmarginaler för en kommande lågkonjunktur. Punkt 11

Om jag förstår rådet rätt anser de att det är dags att börja se över överskottsmålets storlek och ta en rejäl funderare på när det är dags att sluta betala av på statsskulden. Det är inte finanspolitiskt optimalt att betala av statsskulden helt och hållet och Sverige närmar sig, eller befinner sig just nu i ett läge där det är tveksamt om det är optimalt att fortstätta betala av på statsskulden i samma takt som nu.
Dags för finansministern att gå tillbaka till ritbordet och göra om kartan, för denna skarpa kritik som det finanspolitiska rådet kommer med är ett utslag för att man från regeringens sida är på fel väg med sin skattesubventionerade och allt för generella åtgärder som kostar allt för mycket i resurser i förhållande till det faktiska utfallet som består i allt för få nya och juste jobb. Det är emellertid inte första gången som Borg har fått kritik för den förda politiken, som har gett och ger mest till de som redan har mest. Frågan är när Borg ska inse att den kritik som idag levererats från det finanspolitiska rådet är spiken i kistan på den politik som inte skapat fler jobb för exempelvis de många arbetslösa unga:

Men det stannar inte där, för frågan är vad säger Örebro Kent om denna ytterst skarpa drapa från det finanspolitiska rådet? Liksom Peter Johansson ställer jag också frågan, vad tycker egentligen moderaternas partisekreterare Kent Persson om denna rapport...ja det ska bli mycket intressant att få veta sagde partisekreterares inställning...

Rekommenderad läsning: Ola Möller om att regeringen får stryk igen, Annika Högberg om det finanspolitiska rådets sågning av regeringen Reinfeldts åtgärder, Ola Möller om höga skatter och demokrati, Socialdemokraterna i Region Skåne om att S motionerar om att utveckla ambulanssjukvården, Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen som debatterats i Radio Ett idag, Heléne Björklund om vad som är på gång denna vecka, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Rekommenderad medialäsning: Finanspolitiska rådets rapport, Ab, DN, SvD, SR, Dagbladet, Gotlands folkblad, Dala-demokraten, Länstidningen

Intressant?

Bistra och cyniska fakta o(m) bl a den sjuka sjukförsäkringen

Martin Moberg — Thu, 10 May 2012 15:39:00 +0000

(illustration: Max Gustafson)

Det är fortfarande ljust ute, det regnar idag igen lite symptomatiskt för ett läge i svensk politik när klyftorna växer helt obemärkt än så länge i den grupp i samhället som åtnjutit de största "gåvorna" från den moderatledda minoritetsregeringens politik. Det som gör att det kan bli stora överföringar av resurser från de som har det knapert ställt till de som redan innan hade så det räcker och blir över är att det förs över stora summor från bl a den sjuka sjukförsäkringen, som utförsäkrar svårt sjuka på löpande band medan pengarna trillar in i Borgs kassakista för att därifrån rinna iväg till skattesänkningar. Aktuellt i politiken skriver om just detta och har i en stor och välskriven artikel tagit upp att bl a sagda sjukförsäkring ja det är hela socialförsäkringssystemet som numera är finansminister Borgs kassako. Men vad värre är: Enligt Försäkringskassan kommer de totala utgifterna vara relativt konstanta de närmaste fyra åren. Men om fler stoppas eller kastas ut ur försäkringarna ökar överskotten. Alliansregeringen har markerat att den inte vill höja taken i försäkringarna vilket Socialdemokraterna kräver. I takt med löneutvecklingen blir allt fler underförsäkrade och tecknar i stället privata tilläggsförsäkringar. – Då svarar ju stora grupper med att med att vända sig till marknaden, ofta via sin fackliga organisation, för att kunna skaffa sig ett rimligt skydd, säger Håkan Svärdman som ser en nedåtgående spiral.
Denna utveckling var inte något som oroade den moderatledda minoritetsregeringen under den partiledardebatt som hölls i SVT:s Agenda i söndagskväll. Snarare tvärtom, så sa bl a Fredrik Reinfeldt (m) och Annie Lööf (c) att detta var en bra utveckling (!), det är inte bara en cynisk inställning som vittnar om att man från regeringshåll är väl medveten om vad är man gör utan det är också ett rent hån gentemot de som utförsäkras varje dag från sjuka sjukförsäkringen och från a-kassan. i Reinfeldts Sverige får var och en klara sig bäst en vill och kan, det är ett bestående intryck av debatten i Agenda där Löfven tog upp vikten av att bredda jobbpolitiken. För är det något som de svårt sjuka och långtidsarbetslösa behöver så är det en väg tillbaka till arbete, som inte går ut på att dels vara en kassako för de allra rikaste och dels slängas ut i ett långvarigt socialbidragsberoende. Behovet av en progressiv politik har sålunda inte varit större än den är nu...

Rekommenderad läsning: Peter Johansson om att gammelmoderaten Reinfeldt visar bockfoten, Ingemar E L Göransson om vems frihet - socialdemokraternas programkommission, Martin Moberg om apoteket efter den havererade borgerliga avregleringen, Socialdemokraterna i Region Skåne om en röd lördag i Landskrona, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Rekommenderad medialäsning: Aktuellt i politiken 1, 2, DN, Dagbladet, Gotlands folkblad, Västerbottens folkblad, Piteå-tidningen, Norrländska socialdemokraten, Östran

Intressant?

Om Borgs väldiga krumbuktande i SR P1 igår…

Martin Moberg — Fri, 04 May 2012 06:12:00 +0000

Igår eftermiddag var det dags för finansminister Anders Borg (m) att möta socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Magdalena Andersson i en radiosänd debatt i SR:s P 1 med anledning av att nu har dels den moderatledda minoritetsregeringen lagt fram sitt vårbudgetförslag och dels har S gjort detsamma. Det var en debatt där det vart tydligt redan från start att Borg inte alls ville diskutera det faktum att den regering som han sitter med i helt har misslyckats med jobben, framför allt ungdomsarbetslösheten trots att Andersson var på honom om detta. Det andra som Borg inte ville prata särdeles mycket om är den djupa splittring som råder i regeringen i frågan om ungdomslöner, där både Annie Lööf (c) och Jan Björklund (fp) vill se sänkta löner för unga ja t o m ska ingångslönerna generellt sänkas (!!) och frågan är var står egentligen moderaterna i denna fråga? Moderaterna är ett parti som förr om åren inte varit direkt avvisande till att sänka löner för det ger ju så många jobb jo tjena. Men inga besked gavs utan här duckades det från finansministerns sida och bortförklaringarna eller skönmålningarna ska jag säga var desto fler än konkreta svar på de berättigade frågor som ställdes om arbetslösheten och ungdomslönerna. Hans Bülow skriver på Sydöstrans ledarsida idag att Borg påminde om Bagdad-Bob och anför följande analys till stöd för det: Anders Borg håller på att utvecklas till en skrävlare om den svenska ekonomins tillstånd. När nästan alla bedömare utanför regeringskretsen ser en växande massarbetslöshet i Sverige ser Borg ett Sverige som det lysande undantaget i ett krisande Europa. Om han fortsätter med den retoriken riskerar han bli en svensk motsvarighet till Bagdad-Bob.
Ja det vart mest en massa tomt skryt från Borgs sida och mitt intryck efter att ha lyssnat till denna debatt är att socialdemokraterna med Magdalena Andersson som ekonomisk-politisk talesperson har lyckats att lägga sig på en nivå som väl matchar Borgs. Det som nu Andersson har att fortsätta med är att upprätthålla trycket på finansministern i frågan om jobben och ungdomslönerna, att till höstens budgetarbete som kommer att kunna bli mer handfast och konkret ta fram bra underlag för hur S vill ta tag i ett mycket allvarligt samhällsproblem, massarbetslösheten som Borg viftade bort i sin desperata strävan att till varje pris och med alla medel skönmåla läget, som är allt annat än bra. Det som gör att Borg inte vill eller kan svara på de frågor som ändå ställdes om det som berör människor (sysselsättningen) är att den moderatledda minoritetsregeringen helt har kört soppatorsk, det finns inget mer att komma med vare sig idéer för vart Sverige ska färdas framgent eller visioner om hur samhället ska kunna byggas starkt och sammanhållet med fler och juste jobb. Det har däremot S med en tydlig vink i sin vårbudgetmotion om att det är jobb och kunskap som ska vara prio ett. Jag ser därför med stor tillförsikt framemot höstens (S) budgetmotion...

Rekommenderad läsning: Helena Ericson om den moderata "sanningen", Anna Ardin om att välfärden är för viktig att skötas av bara staten och kapitalet, Alliansfritt Sverige om att alliansen bekämpar ungdomsarbetslösheten genom att besöka matbutik, Leine Johansson om att allmosor skapar inga jobb, Veronica Palm om att (S) säger nej till en återinförd fastighetsskatt, Martin Moberg om den sjuka sjukförsäkringen som inte tar några som helst hänsyn..., fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Östran, Norrländska socialdemokraten, Västerbottens folkblad, Gotlands folkblad 1, 2

Intressant?

Om Borgs väldiga krumbuktande i SR P1 igår…

Martin Moberg — Fri, 04 May 2012 06:12:00 +0000

Om skälet till Borgs ständigt lyckosamma undanflykter…

Martin Moberg — Sun, 29 Apr 2012 05:15:00 +0000

Söndagsmorgon är det och efter en natts god sömn är jag redo att ta mig an den tredje och sista dagen av Nätrot ´12, som inleds kl 10. Det är ganska molnigt i Stockholm, i vart fall när jag tittar ut genom hotellfönstret så synes ingen klar himmel vi får se om det håller uppe idag eller inte. Under en dryg halvtimme har jag läst lite artiklar m m och ska inte orda alltför mycket om dessa, det är det sedvanliga tugget i högerns ekokammares magasin som vanligt om söndagarna för utfyllnadens skull och så en faktiskt intressant ledare i Aftonbladet som Katrin Kielos har skrivit. Kielos tar upp frågan som jag tror att mången politisk meningsmotståndare till finansminister Anders Borg (m) har ställt sig och fortsatt ställer sig; hur kan Borg gång på gång hyfsat enkelt glida undan ansvarstagande för att Sverige exempelvis har en hög arbetslöshet och att de svårt sjuka som utförsäkras fortsätter att bli fler och fler... Jo, skriver Kielos det beror på detta: Socialdemokraterna har sedan 2005 förväxlat begreppet ”utanförskap” med begreppet arbetslöshet. Arbetslösheten är ett mått på antalet arbetslösa i ett land. Utanförskapet är däremot en moralisk berättelse om människan. Om trygghetssystem som vill väl, men som i stället söver människor till passivitet. Om hur mindre pengar till sjuka och arbetslösa därför gör dem friska och anställda – eftersom deras belägenhet berodde på bristande disciplin. Och hur det därför är en välgärning att ge dem (och deras barn) mindre pengar att leva på. Så länge oppositionen inte i grunden angriper den här logiken moraliskt kommer den aldrig att komma åt Anders Borg. Det är också svaret på frågan hur arbetslösheten kan vara nästan åtta procent och finansministern ändå trona över svensk politik som definitionen av ekonomisk kompetens.
Ja det är sett från min horisont så att Borg har lyckats med sitt värv genom att spela på den moraliska aspekten, något som han antagligen fått inspiration av den f d socialdemokratiske statsministern Göran Persson som på sin tid var bra på att använda just de retoriska stilknep som Borg tar till i debatten. Men det betyder inte att den väg som Borg har valt kommer att i all evinnerlig tid vara framgångsrik, för förr eller senare kommer alltid verkligheten i kapp också en väldigt retoriskt slipad moderat finansminister. Jag såg igår på ett seminarium som Sara Gunnerud hade hållit tidigare under eftermiddagen om framing, alltså hur man med ordet som verktyg kan ta makt över politiken och det är precis det som Borg hittills dags varit en fena på att använda sig av. Det går inte att hänga läpp för den sakens skull från S sida, det handlar om att veta vad det är för slags argument som borgerligheten använder sig av och sedan ta fajten på ett sätt som effektivt neutraliserar högerns framgångsrika argumentationsteknik...

Bloggat: Roger Jönsson om vill du bli offrad av Anders Borg?, Martin Mobergs betraktelser om bitsk och saklig kritik mot Borg (m) och mot S, Kent Persson om så ska M vinna valet, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Dala-demokraten om alliansens svaga kort C och KD, Folkbladet om att säg socialdemokrat, det räcker, Östran om Sträng på stenmuren, Expressen om en nystart för alliansen

Intressant?

Vi kräver rätten till glasögon!

Ronny Åkerberg — Fri, 27 Apr 2012 13:45:00 +0000

...en skam att medborgarrätt heter pengar

”Min son har inlärningssvårigheter och får stöd för det i skolan. Men han behöver glasögon för att kunna läsa i böckerna och jag har inte råd att köpa glasögon”. En mor ger en hjärtskärande bild av vad den svenska fattigdomen kan innebära år 2012 (Göteborgs Posten 21/2). Det var Majblommans riksförbund som i februari gick ut och slog larm om att det under senare år fått in allt mer ansökningar från föräldrar som inte har råd att inhandla glasögon till sina barn. I förra veckan återkom Majblommans generalsekreterare, Lena Holm, på Svenska Dagbladets Brännpunkt (18/4), med en kartläggning av problematiken. Här framkom det att det inte är något perifert marginalfenomen utan att 10 500 skolbarn som behöver glasögon helt tvingats avstå från det under ett helt år på grund av att föräldrarna inte haft råd.

Det svenska klassamhället visar upp sig i sin allra råaste form. Över 10 000 skolbarn förvägras lika rätt till bildning, utbildning och en bra start i livet. Att fenomenet förstärkts under senare år beror givetvis primärt på alla de försämringar som den styrande regeringsalliansen genomfört, med radikala ändringar i a-kassan och sjukförsäkringen som de allra mest tydliga uttrycken, åtgärder som slagit stenhårt mot de tio procent i Sverige som har allra minst pengar att röra sig med.

Finansminister Anders Borg har flaggat för att han uppskattar ”reformutrymmet” till 15 miljarder inför den budget för 2013 som ska läggas i höst, 15 miljarder en löjeväckande låg siffra utifrån alla de angelägna samhälleliga behov som pockar på åtgärder. Dessutom vet vi att i Borg och hans regeringsgelikars tankevärld har begreppet reformer mist sin gamla innebörd av sociala förbättringar till folkflertalets fromma. I Borgs värld handlar det istället om avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. Det enda som finansministern tydligt intygat kommer är också symptomatiskt nog ytterligare en sänkning av bolagsskatten. Avskaffad förmögenhetsskatt, sänkt bolagsskatt, sänkt fastighetsavgift, rut-avdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, och så vidare, listan kan göras lång över alla de förändringar till de rikas förmån som ägt rum under Alliansens regeringstid – och nu således ännu mer av sänkt bolagsskatt. Däremot finns givetvis inte någon förbättrad a-kassa eller att även fattiga barn skulle ha rätt till glasögon på Alliansens agenda.

Verner von Heidenstams rad ”det är skam, det är fläck på Sveriges baner att medborgarrätt heter pengar” blev klassisk under rösträttskampens dagar och idag är det en skam att Sverige, som aldrig varit så rikt som nu, förvägrar allt fler av dess invånare ett tryggt och gott liv. Vi socialister säger: Rätten till glasögon måste innefattas i den skattefinansierade vården – ögonen är en del av kroppen Bygg ut den sociala välfärden! Beskatta de rika!

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen v 17/2012

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 AB AB2 AB3 AB4 GP Svt Svt2 SkD HD Intressant Bloggar om glasögon, välfärd, samhälle, politik,

[Recension] Ett partis fall och uppgång. Berättelsen om de nya Moderaterna

Alexandra Einerstam — Fri, 27 Apr 2012 06:32:00 +0000

Författare: Anders Pihlblad
Titel: Ett partis fall och uppgång. Berättelsen om de nya Moderaterna
Formgivare: Lottie Hallqvist
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 335
ISBN: 9789127132641

Som den politruk jag är har jag naturligtvis följt Moderaternas fascinerande förvandling. Jag har läst ett otal böcker och artiklar i ämnet. Jag har vidare lyssnat på Ulrica Schenström när hon har berättat om Moderaternas metamorfos (vilket jag skriver om här). När således ett recensionsexemplar av Anders Pihlblads bok Ett partis fall och uppgång. Berättelsen om de nya moderaterna landade i min fastighetsbox (tack bokförlaget Natur & Kultur!) tänkte jag: Vad kan Pihlblad tillföra ämnet? Det mesta har ju redan skrivits. Jag insåg dock, efter bara några sidors läsning, att den här boken är ett litet guldkorn. Den är för det första en utomordentligt bra sammanfattning om den resa som Moderaterna har gjort. För det andra skildrar Pihlblad den lilla grupp kring Fredrik Reinfeldt (Ulrica Schenström, Sven-Otto Littorin, Per Schlingmann, Anders Borg och Mikael Odenberg), som gjorde resan möjlig, på ett förtjänstfullt sätt och för det tredje får vi de facto ta del av hitintills opublicerat material.

Djävulen sitter i detaljerna och Pihlblad levererar detaljer, stora som små, i sin bok. Att läsa om Littorins och Borgs resa till fjällen med sina respektive familjer är en sådan detalj (där vi läsare även får veta att 18 liter vin konsumerades). Pihlblads stora kontaktnät (däribland hans vänskap med Ulrica Schenström) har gjort det möjligt att skriva denna innehållsrika bok.

Det avslutande kapitlet heter Idétorka i framgångsfabriken. Det är idétorkan (och de hemliga partibidragen som Pihlblad ägnar ett helt kapitel åt) hos Moderaterna som är på allas läppar just nu. De nya Moderaterna står och stampar trötta på golvet. Visioner är farliga, har till och med partiets ordförande sagt, men är det inte just visioner om hur vårt samhälle ska se ut och hur man går tillväga för att uppnå detta samhälle som politiken ska handla om? Reinfeldt vill numer att hans parti ska uppfattas som den samhällsförvaltande kraften. Förvaltning, anser jag, kan regeringen överlämna till tjänstemännen. Att komma med ytterligare ett eller två eller kanske till och med tre jobbskatteavdrag känns inte så nytt och fräscht längre. Kanske kommer nästa bok om Moderaterna heta Ett partis uppgång och fall?

Till syvende og sidst undrar jag om mitt parti, Socialdemokraterna, kan genomföra en liknande metamorfos, det vill säga gå från kris till succé, utan att uppfattas som ett Moderaterna light.

Fler som skriver om Pihlblads bok: Kulturbloggen, Folkbladet, Kristianstadsbladet, Johan Westerholm, Corren, Expressen, SvD, HD, Ystads allehanda, Kuriren, SR, DN

Tankeställare för Borg

Björn Elmbrant — Tue, 24 Apr 2012 23:30:42 +0000

I går lämnade Nederländernas högerliberale premiärminister Mark Rutte in sin regerings avskedsansökan till drottning Beatrix. Han avgår därför att han lett en minoritetsregering som inte fått igenom sina förslag i parlamentet. Nyval väntar, antagligen i höst.

Ytligt sett är det någonting som ofta händer här i världen, men denna regeringskris rymmer ett antal remarkabla ingredienser.

Nederländerna är ett av fyra kvarvarande länder i eurozonen med högsta kreditbetyg, AAA. Ruttes regering har haft ett mästrande tonfall mot södra Europas många budgetsyndare – men i helgen strandade hans egna förhandlingar med oppositionen om besparingar på 14 miljarder euro. Ett antal länder som läxats upp av holländarna har därför i dag svårt att dölja sin skadeglädje.

Rutte misslyckades därför att han klämdes mellan sköldarna av en EU-kritisk höger i form av Geert Wilders och en EU-kritisk vänster i form av Socialistiska Partiet. Också Socialdemokraterna har tappar väljare på ambitionen att vara lojal med EU:s krispolitik.

Mönstret att ansvarstagande partier i mitten mals ner av ytterkantspartierna känner vi igen från andra länder. Opinionsmätningar visar att elva partier kan komma in i det holländska parlamentet efter ett nyval – men vem ska regera? Nederländerna liknar därmed Grekland som går till val den 6 maj, med massor av småpartier, men utan några givna regeringsalternativ.

Den europeiska krisen har ofta beskrivits som följden av regeringarna dragit på sig för stora skulder. Det knappast sant, utom för Grekland. Ofta är det bankerna som är det verkliga problemet.

Mark Rutte och hans finansminister Jans Kees De Jager har haft ett högt tonläge mot grekerna för att dölja Nederländernas stora problem – den gigantiska privata upplåningen. Före krisen skrev bankerna ut ytterst absurt generösa bolån, ofta till 125 procent av värdet. 2010 var därför hushållens skulder 240 procent av Nederländernas BNP. Nu faller huspriserna, därför minskar hushållens efterfrågan och landet har hamnat i recession.

Men för att inte tappa ansiktet i kretsen av EU-kollegor där Mark Rutte med emfas drivit hårdare budgetkrav, måste hans regering följa dessa regler och spara. Men att skära ner i en recession – blir det inte värre då?

Det borde vara en tankeställare för den likaledes kaxige Anders Borg att ett ytligt sett framgångsrikt och välmående land som Nederländerna nu dras in i krisen och förmodligen tappar sitt AAA-betyg.

Därmed minskar också antalet allierade som Tyskland har för sin ensidiga besparingspolitik. Det franska presidentvalet kan komma att decimera skaran ytterligare.

Bitsk och saklig kritik mot Borg (m) och mot S…

Martin Moberg — Tue, 24 Apr 2012 14:15:00 +0000

Det är ofta så att kritik biter olika beroende på hur denna framförs och framför allt av vem, är det någon som står långt ifrån den ståndpunkt som man råkar ha är det oftast lätt att slå dövörat till och låtsas som det regnar. Det i sig gör att kritik mot en politisk meningsmotståndare inte kan ha vilken mosar inställning som helst utan det krävs saklighet och så konkreta exempel som visar på tillkortakommandena hos den eller dem som kritiken riktas mot. Det tarvar också att man kan lägga bra motförslag som alternativ till det som är uppenbart fall, en nog så svår men nödvändig konst. Men med det sagt så ska jag gå in på kritik som kommer riktigt nära ifrån och som kanske t o m blir svår att ducka för, ty sådan är den kritik som Lars Calmfors levererar mot finansminister Anders Borg (m) och den dogmatiska inställning som den förda politiken bygger på. Det som man ska komma ihåg är att Calmfors fram tills för ett drygt år sedan har varit ordförande för det finanspolitiska råd, som Borg såg till att sjösätta strax efter det att den moderatledda regeringen vann valet 2006 då som majoritetsregering. Vilket gör att när så Calmfors listar de tillkortakommanden som de facto finns i den förda politiken, ja då blir det riktigt pinsamt för Borg. Men inte bara för honom, socialdemokraterna får också de en uppsträckning, Ett Hjärta Rött skriver: Calmfors riktar i sin artikel (outtalat) udden mot den upphöjda bild media, oppositionen och allmänheten har av Anders Borg som en allsmäktig ekonomisk ”expert” som gör allting rätt och aldrig får kritiseras eller ifrågasättas. Essensen av Calmfors kritik är att hjälteglorian egentligen aldrig borde ha satts på Anders Borgs huvud. Enligt Calmfors har det mesta gått snett under Anders Borgs år vid rodret; krispolitiken, arbetslinjen, sjukförsäkringen, a-kassan och skattepolitiken. Kritik riktas även mot en socialdemokrati som ”av taktiska skäl” inte kan eller vågar kritisera Borgs politik.
Det är en kritik som sträcker sig över hela den ekonomiska politik, som ytterst är finansministerns ansvar och här har socialdemokraterna en alldeles lysande chans men också ett ansvar att visa på att det går att vandra en annan väg. En väg mot ett mer jämlikt och solidariskt samhälle, ett samhälle där den demokratiska socialismen gör att de juste och riktiga jobben blir fler, där den som är sjuk och/eller arbetslös får ett tryggt inkomstskydd att falla tillbaka på och istället kan koncentrera sig på att komma tillbaka till arbetsmarknaden igen. Att låta högerns ekonomiska politik vara kvar som rättesnöre vid en eventuell socialdemokratisk valseger 2014, håller inte för då ger vi socialdemokrater högern rätt i sin strävan att splittra upp samhället mellan de som har och de som inte har. Rädslan verkar vara att om vi går in och höjer skatterna med si och så många miljarder så röstas det bara på moderaterna, nej det tror jag inte alls på för det handlar om att förklara utifrån en visionär och konkret berättelse om det jämlika och solidariska samhällets uppenbara fördelar, där vi hjälps åt efter bärkraft och får tillbaka efter behov. Klarar Stefan Löfven av det, vilket jag tror är fullt möjligt och nödvändigt, så behöver vi inte acceptera i stort sett alla de skattesänkningar med mera som den moderatledda minoritetsregeringen har drivit igenom allt som behövs är att våga vara socialdemokrater...

Bloggat: Peter Högberg om Astrid, Svensson och lite folkhälsa, LO-bloggen om snart dags för (S) att sluta leka "följa John?", fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, SvD 1, 2, Arbetet 1, 2, TV 4 News, SVT, SR 1, 2, Ab 1, 2, 3, 4, 5, RoD 1, 2, Expr 1, 2, 3, 4

Intressant?