Moderaterna gör allt för att förbättra sitt rykte och Moderaterna gör allt för att dölja sin agenda. Det är oärligt och det är hemskt. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och dessvärre bekräftar hela den här historien det vi vet. Moderaterna sätter sina egna intressen framför sanningen och är beredda att omdefiniera verkligheten om det så behövs. Så agerar extrema höger- och vänsterkrafter och det har historiskt lett till horribla skeenden. Om detta må ni berätta.

Nu försöker Fredrik Reinfeldt framstå som den som tycker att detta ska korrigeras för det blev otydligt i idéprogrammet. Man vill inte ta åt sig äran av vad andra har gjort. Problemet för honom är att det är just det man har gjort och han själv har godkänt det. För om ingen utanför moderaterna, fattar inte hur delegaterna kunde släppa igenom det men säger nog en del om moderaterna, hade reagerat hade Fredrik Reinfeldt inte brytt sig. Det är Fredrik Reinfeldt som har huvudansvaret och det är mot honom kritiken ska riktas. Hans och moderaternas agerande i detta väcker många frågor. En av dem är om moderaterna nu inte drar sig för att skriva om historien, vad är då partiet inte berett att göra när det handlar om vår samtid och att ställa sig själv i så bra ljus som möjligt.

I dag är det intressant att lyssna på P1 och professorn i statsvetenskap vid Stockholms universitet, Tommy Möller. Han beskriver att "moderaterna kom till för att bekämpa allmän rösträtt". Samtalet i studion är inte så långt men väl värt att lyssna på. Reportern undrar om Möller kan förklara varför Moderaterna vill skriva om historien. Möller tror att det i första hand handlar om just okunskap. Men förklarar att det numera är viktigt att ha en berättelse som bär ett parti framåt. Och att moderaterna i stor utsträckning saknar den berättelsen. I synnerhet så är "de nya moderaterna" lite historielösa...av förklarliga skäl. Min slutsats är då enkel: om du inte har en egen berättelse, sno gärna en annan som känns bra!

"Den svenska arbetarklassen var vid denna tidpunkt utestängd från såväl kommunal- som riksdagsval. Detta på grund av de då gällande rösträttsbestämmelserna som enbart tillät rika att rösta. Det påverkade helt naturligt den politiska verksamheten eftersom det inte alltid var lätt att upprätthålla en regelbunden politisk föreningsverksamhet när man politiskt var maktlös. Partiet gav dock inte upp trots att överklassen fortsatte sina försök att tysta socialdemokratin. Den 1 maj 1889 kom den så kallade socialistlagen som angav nödvändigheten i att försöka få arbetarna att förstå sitt eget bästa och överge de socialdemokratiska idéerna."

Samtidigt som partisekreterare Sofia Arkelsten snurrar kring rösträtten så försöker andra friskriva sig från stöttingen av Apartheidregimen i Sydafrika. Att inte bara beklaga sin historia och göra om och göra rätt. Här ska historien skrivas om så det passar in i dagens mediabild. Men si de glömde att det finns mediaarkiv som de än inte lyckats lägga beslag på. Tack till Oivvio Polite för lite bakgrund.

Nu ska vi komma ihåg att Sofia Arkelsten inte har skrivit det idéprogram där en rad felaktigheter om svensk 1900-tals historia finns med själv. Det här är förankrat ända upp till Fredrik Reinfeldt. Han har varit med och godkänt detta som den moderata kongressen utan att blinka svalde med hull och hår, utan kritik. Det är att verkligen vara ett historielöst parti som bara hungrar efter att sitta vid maktens köttgrytor och dela upp köttbitarna mellan sig. En del kanske vill skaka av sig det hela och tycker att det gör väl inte så mycket och varför väsnas man så mycket. Det är att bara korrigera sig och sedan gå vidare. Fullt så enkelt är det inte. Det går inte att vifta bort det hela som ett slarv eller omedvetet misstag. Moderaternas idéprogram innehåller felaktigheter som har medvetet skrivits dit. Sofia Arkelstens uttalande är också i linje med detta.

Jag vet att det inte är de som skrivit in i Moderaternas partiprogram att de historiskt stått för kampen mot apartheid men de representerar nu ett parti som med sin historierevisionism endast nu har sina övermän i David Irving och hans gelikar och meningsfränder. Inom i praktiken samma ämnesområde. Håkan Thörn beskriver de faktiska omständigheterna i detalj i sin bok ”Solidaritetens betydelse” och det måste med det källmaterial betecknas som vederlagt att det enda svenska politiska parti som förhöll sig neutralt vänskapliga till detta så förhatliga system var inga andra än just moderaterna. Samtliga andra vid den tiden politiska partier fördömde apartheid och arbetade aktivt med stödet till ANC och Nelson Mandela. Ett stöd som visade sig behövas och i förlängningen medverkade till att denna skamfläck i mänsklighetens och humanismens historia kunde avskaffas.