Hej Kristdemokraterna!

Måndag 7/5 2012  föddes vårt barn Theodor. Han kom till via insemination. Jag vet att ni inom Kristdemokraterna anser att ett barn har rätt till sin biologiska mamma och sin biologiska pappa. Ni upprepar ”för barnens bästa” som ett mantra.

Nu förhåller sig det dock ”dessvärre” så att många barn inte har tillgång till sin biologiska pappa och/eller biologiska mamma. Det gäller inte bara barn i så kallade regnbågsfamiljer (jag vet att ni har en hang up beträffande homosexualitet, men bortse från det ett kort ögonblick). Det kan förhålla sig så att föräldrar skiljer sig, en eller båda föräldrarna dör, barnet kanske är adopterat eller så har en ensamstående kvinna valt att inseminera.

Alla dessa barn är högt älskade av sina nära och kära. 

Jag vet inte om ni inser hur barn, som inte växer upp i en heterosexuell (biologisk) kärnfamilj, upplever det och känner sig, när de läser och hör hur ni propagerar för er familjepolitik.

Varje gång ni gör detta har ni inte ”för barnens bästa” framför ögonen. De barn som inte lever i en heterosexuell kärnfamilj stigmatiseras av er. Vi vuxna kan ta detta, men kan barnen?!

Jag vill hävda att er politik är direkt skadlig för de barn som lever i andra familjekonstellationer än den ni anbefaller. Det roliga i kråksången är att de familjekonstellationer som ni utdömer de facto ökar.

Den heterosexuella kärnfamiljen må vara den vanligaste varianten och jag vill inte ”krossa kärnfamiljen”. Men någon gång måste även ni acceptera (ja, kanske när ni åker ur riksdagen?) att medborgare inte lockas av er förlegade familjepolitik. De flesta, oavsett sexuell eller politisk läggning, gillar hur vårt samhälle ser ut med alla dess varianter.

Till syvende og sidst vill jag påstå att det är ert mantra ”för barnens bästa” som klingar falskt i de flestas öron. Det är något jag vill att ni tänker på när ni i dag beslutar om ert partis familjepolitik.

Alexandra Einerstam, bloggar på HBT-sossen

Riksdagens socialutskott har bestämt att det behövs en bred utredning om surrogatmödraskap.

En ovanlig allians mellan Kristdemokraterna och Vänsterpartiet protesterar och varnar för att legalisering kan leda till exploatering av kvinnor.

Det finns ett par olika varianter av surrogatmödraskap:

RFSL reder ut begreppen:

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna blir gravid och väntar barn med den uttalade avsikten att inte själv behålla barnet. Det finns två olika former av surrogatmödraskap: partiellt och fullständigt. Vid partiellt surrogatmödraskap befruktas surrogatmamman genom insemination. Det gör henne till både biologisk och genetisk förälder till barnet.
Vid fullständigt surrogatmödraskap förs ett befruktat ägg från en annan kvinna, ofta en kvinna som har för avsikt att utöva föräldraskapet, in i surrogatmamman. Det gör surrogat-mamman till biologisk men inte genetisk förälder till barnet. I dessa fall kan ägget och/eller spermierna vara donerade. Om både ägg och spermier är donerade, dvs kommer från personer som inte är de som ämnar bli de utövande juridiska föräldrarna, används ibland begreppet embryodonation.
Vid fullständigt surrogatmödraskap sker befruktningen utanför kroppen genom en metod som kallas in vitro fertilisering – IVF, även kallat för provrörsbefruktning.

Risken är givetvis stor att det blir fattiga kvinnor i utvecklingsländer som får vara surrogatmödrar åt rika länders välbärgade kvinnor. Givetvis finns det en stor risk för att det framför allt blir så.

Surrogatmödraskap ställer frågan på sin spets: Är det en mänsklig rättighet att få egna biologiska barn?
Är det sådant resurser inom sjukvård ska användas till?

Christer Engelhardt från Socialutskottet säger till DN att en utredning inte betyder att det blir ett lagförslag om att tillåta surrogatmödraskap:

– Det handlar om en förutsättningslös utredning av frågan. Jag tolkar inte vårt och utskottets beslut som att vi öppnar för en legalisering.

Christer Engelhardt menar utskottets beslut främst om att ta upp frågan ur barnens perspektiv:
Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige, men det finns ett hundratal barn som kommit till på det sättet genom att föräldrarna utfört det utomlands.

– Vi har fokus på barnen som har tillkommit på det här sättet. Vi vill säkra deras situation i Sverige. Det behövs mer kunskap om barnen så att de inte hamnar i juridiskt svåra situationer, säger Christer Engelhardt till DN.

Katrine Kielos skriver i Aftonbladet:

Surrogatmödraskap är intimt kopplat till klass, ras, etnicitet och exploatering. Många av de par som använder indiska surrogatmödrar kan inte tänka sig att adoptera ett indiskt barnhemsbarn.
Att däremot använda en fattig indisk kvinna som behållare och låta henne föda ett barn som ser västerländskt ut är en helt annan sak.
Barnlöshet är en tragedi för många par men ska den verkligen lösas med att fattigare kvinnor ska ställa upp?
Även i de fall där det inte förekommer pengar handlar det om att man avtalar bort ett levande barn. Kvinnans kropp blir en behållare.
Det är en av de äldsta patriarkala tankefigurerna i världen.

Katrine Kielos lyfter fram problemet med att kvinnan som burit barnen inte blir vårdnadshavare och föreslår att om surrogatmödraskap blir lagligt ska kvinnan som burit barnet också ha rätt till vårdnaden av barnet.

Att få barn, är det en mänsklig rättighet? När det finns så många barn som far illa och när antalet barn som lever i fattigdom ökar är då en så dyra projekt som surrogatmödraskap något som samhället bör satsa sina resurser på?

Jag tycker ämnet är jättesvårt. Hur djupt biologiskt sitter längtan efter att få barn? Är det en så djup längtan att den ska värderas så högt? Trots allt är det inte direkt naturligt att föra över ett befruktat ägg från en kvinna till en annan. Var går gränsen för när vi med vår medicinska vetenskap strider mot den biologiska natur vi alla trots allt är en del av. Vi är ju fysiska biologiska varelser.

Nej, jag har inget svar. Det här är en jättesvår fråga som berör människor djupt. Rent instinktivt känns det ändå som att det finns oändliga risker för att det blir en klassfråga, att det blir de med mycket pengar som kan utnyttja fattiga länders kvinnor på det sättet.

Många har reagerat och diskuterat frågan:
Andreas Bengtsson som är AT-läkare och själv pappa tack vare surrogatmödraskap skriver i Newsmill:

Nu har då äntligen Sverige bestämt sig för att förutsättningslöst utreda frågan om Surrogatmödraskap. Frågan är komplex, det finns många faktorer som måste vägas mot varandra. Att få mer kunskap i en fråga som rymmer så många aspekter som just surrogatmödraskap kan aldrig vara fel. Kunskap brukar vanligtvis vara ett bra botemedel mot fördomar och förutfattade meningar. Om nu KD:s och Vänsterns skulle ha rätt i sin argumentation vad gäller surrogatmödraskap kommer detta rimligtvis också visa sig i en förutsättningslös utredning. Oavsett vilken åsikt man har i frågan är det beklagligt att två riksdagspartier motarbetar att viktiga frågor utreds och att man söker ny kunskap i en fråga som är långt ifrån enkel.

Det är argument som jag köper. Visst är det bra att förutsättningslöst utreda frågor (sedan kan man ju vara misstänksam mot hur förutsättningslöst det kommer att utredas).

Men ett lågvattenargument tycker jag följande är, från SVT Debatt:

Det behövs en större portion politiskt mod för att frångå gamla föreställningar om att barn bara ska bli till på ett sätt, och att familjebildning alltid ska ske mellan en man och en kvinna. Ett enda beslut kan här förändra verkligheten för mängder av människor som lider av barnlöshet, låt inte en traditionalistisk syn på familjen stå i vägen. Centerpartiet kan här gå före, skriver CUF:s förbundsordförande Hanna Wagenius.

Det är så lustigt när människor menar att det är konservativt att inse hur människokroppen fungerar. Är vi inte fysiska biologiska kemiska varelser som fungerar enligt naturens regler? Kan djur (vi är väl trots allt ett slags djur, eller?) förökar sig på annat sätt än att en sädescell möter en äggcell?

Hur barn kommer till följer ändå biologiska lagar. Däremot finns det inget givet hur familjebildningen ska se ut.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Sveriges Radio och Martin Moberg och Peter Högberg.

Läs även andra bloggares åsikter om surrogatmödraskap, biologi, medicin, etik, barn

Göta Lejons salong var fylld av barn mellan två och tio år och deras anhöriga när Kom! Vi sjunger Barnkammarboken hade premiär den 26 november. Amy Diamond, Nassim Al Fakir och Sara Edwardsson medverkade i den glada och fartfyllda föreställningen med ett urval av visor från Barnkammarboksserien.

Förutom de tre kändisarna framfördes showen av fyramanna-ensemblen Paula, Ida, Mats och Daniel, som sjöng och musicerade i bästa Bollibompa-stil. De fick dessutom högklassig hjälp av barnensemblen Ida, Truls, samt tvillingsystrarna Hedda och Astrid. Tvillingarna och Truls var också förband till föreställningen tillsammans med sin pappa Pelle.

Kom! Vi sjunger Barnkammarboken som spelas igen i Stockholm i januari/februari och sedan går på turné i landet innehåller alla de välkända dagislåtarna. Barn och föräldrar sjöng glatt med i En elefant balanserade, Nyss så mötte jag en krokodil, Jag hamrar och spikar, Litet hus vid skogens slut och även gamla klassiker som Ekorrn satt i granen och Imse vimse spindel går fortfarande hem. Speciellt ”busiga Imse vimse spindel” höjde stämningen i salongen.

Jag kan tycka att förställningen är aningen lång för att vända sig till tre till nioåringar – drygt 1,5 timme inklusive paus – men artisterna lyckades hålla engagemanget uppe i publiken. Ett fåtal tomma stolar skvallrade om att några smet i den något kaotiska pausen, men de flesta kom förväntansfulla tillbaka till andra akten.

Att de två första numrena efter pausen var upp-och-hoppa-låtar bidrog sedan till så att alla snabbt kom in i showen igen. Andra akten blev också lite mer händelserik. Bland annat berättar Amy Diamond och Sara Edwardsson varsitt minne från sin barndom. Amy framför också härliga Barn är ett folk och föreställningen avslutas med några fartiga kompis-låtar.

Kom! Vi sjunger Barnkammarboken är regisserad av Mikael Kallin, som är konstnärlig ledare på Junibacken. Barnkammarböckerna är en serie antologier som rymmer både sånger och sagor.

Spelschema:

Stockholm, Göta Lejon: 28, 29 januari, 4, 5 februari
Växjö, Konserthuset: 28 april
Göteborg, Draken: 29 april
Södertälje, Estrad: 5 maj
Jönköping, Konserthuset: 6 maj
Skövde, Stadsteatern: 12 maj
Vara, Konserthuset: 13 maj
Norrköping, Flygeln: 19 maj
Halmstad, Teatern: 20 maj
Östersund, Storsjöteatern: 26 maj – släpps 28/11
Sundsvall, Tonhallen: 27 maj

Läs även andra bloggares åsikter om Amy Diamond, Nassim Al Fakir, Sara Edwardsson, Barnkammarboken

Mathilda Lindström, Katrin Sundberg, Samuel Ram och Lennart Jähkel. Foto: Johan Ljungström/Sveriges Radio

Årets första glögg intogs till smyglyssning av årets radiojulkalender i produktionsbolaget Flits lokaler i Gamla stan. Smakprovet lovade gott – ”Allt du önskar” verkar vara en både rolig och spännande historia, som samtidigt ger en känga åt konsumtionssamhället.

Elvaåriga Elvira är trött på att det bara är hon som inte har en häftig mobiltelefon och att hennes arbetssökande mamma inte har råd att shoppa julklappar. Men en dag har hennes mamma lämnat ett meddelande om att hon åkt iväg för att söka jobb och att Elvira ska bo hos familjen Lancelot under tiden. Där konsumeras det hej vilt och sonen Sebastian har allt man kan önska sig och lite till. Snart märker Elvira emellertid att det är något som inte stämmer med familjen.

I barnrollerna hörs 12-åriga Mathilda Lindström från Vimmerby, som upptäcktes när hon spelade Ida på Astrid Lindgrens värld, och jämnåriga Samuel Ram från Stockholm. Vuxenröster är bland andra Lennart Jähkel och Katrin Sundberg.

Medverkande:
Elvira - Mathilda Lindström
Sebastian - Samuel Ram
Edward Lancelot - Lennart Jähkel
Bianca Lancelot - Katrin Sundberg
Melker - Christer Fant
Mamma Karin, Mamma Danielsson och Tant - Jessica Liedberg
Eva-Britt, Socialtanten Marie och Fröken - Eva Melander
Fanny - Alva Ehn
Maja - Alicia Cubas
Leo - Willjam Lempling
Henrik Henriksson - Roger Dackegård
Pappa Danielsson - Måns Mosesson
Lancelots vänner - Torsten Buddee Ross, Oskar Sjöberg, David Lundmark
Pianist - Kajsa Orreteg

Manus och regi - Sara Kadefors
Teknik och ljuddesign - Krister Orreteg
Musik - Leif Jordansson
Producent - Veronica Johansson
Illustrationer - Peter Bergting

Julkalendern Allt du önskar sänds i P4 den 1-24 december, vardagar kl 06.50 och 17.45, helger kl 07.50 och 13.03 och julafton kl 07.50 och 13.03 och dessutom på webben.

Läs även andra bloggares åsikter om julkalendern, barnradio, barnprogram