OK. Man ska alltså underlätta för polisen att behandla personuppgifter och DNA om enskilda. Samtidigt ska man inskränka möjligheterna för enskilda att fotografera och göra det till brott som kan ge två års fängelse. Polisen och andra övervakande myndigheter ges större frihet och individer i samhället mindre. Är det så vi vill ha det?

På kort sikt är detta en polisiär fråga. Polisen ägs av staten och styrs av staten. Kommunerna sitter inte ens med vid bordet när polisen gör sina prioriteringar. Brottsbekämpning är ett statligt ansvar och Beatrice Ask är justitieminister. Det räcker inte med att mumla om utredningar, skicka gredelina kuvert och skylla på den lokala kommunledningen. Jag undrar om hon skulle gnälla på lokalpolitikerna om de varit borgerliga. På lång sikt måste rekryteringen till kriminalitet stoppas och där finns bara en väg, nämligen att avskaffa den sociala misär som skapar en grogrund för kriminalitet. Ask efterlyser åtgärder för att komma tillrätta med den svarta sektorn i Malmö.

Justitieminister Beatrice Ask (M) anser inte att utvecklingen i Malmö går åt fel håll, tvärtom anser hon att

– Nej det tycker jag inte man kan säga, hade inte alliansregeringen kunnat driva igenom dom kraftfulla förstärkningar som vi har fått av polisen och av regelverk så kunde situationen ha varit värre.

Hennes uttalande är, försiktigt uttryckt, märkligt. Märkligt ur ett förnuftsperspektiv i allmänhet och ur ett justitieministerperspektiv i synnerhet. Om utvecklingen tillåts fortsätta kommer vi ha en dödsskjutning per dag i landets tredje största stad. Om inte det är fel riktning så vill jag inte veta vad justitieministern lägger i begreppen ”fel riktning” respektive ”rätt riktning”.

Vi skapar massor av system som kränker vår integritet och jag är en av dom som egentligen inte behöver bry mig så mycket. Jag är ingen terrorist, jag tänker inte begå några brott mot rikets säkerhet och jag skickar inte pengar till någon (muslimsk) organisation. Vad har jag att vara rädd för om någon rotar i mina mail? Inget just nu. Men genom att vi skapar fler och större övervakningsapparater, mer och bättre metoder, snabbare och starkare system, så skapar vi också allt fler tillfällen och möjligheter till att systemen utnyttjas av någon som inte har så goda intentioner som lagstiftaren hade. En demokrati är sårbar och en demokrati är inget objektivt och evigt fenomen. En demokrati kan rivas och förstöras. Demokratin måste försvaras varje dag mot dom krafter som vill förgöra den.

Jag var långt ifrån ensam om att varna för FRA-lagen som ger FRA rätt att spana på svenska medborgare. Det kommer inte att dröja innan detta missbrukas och det kommer inte att dröja tills andra får tillgång till FRA:s insamlade spaningsresultat. Och nu är vi där. Utan att skämmas ett ögonblick föreslår nu högerregeringens justitiedepartement att även Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till signalspaning. (...) Att övervaka sina medborgare är något som är typiskt för diktaturer. Ett annat kännetecken på en diktatur är att makthavarna kör över demokratiskt framröstade beslut. I somras röstade riksdagen för att de tidigare reglerna i sjukförsäkringen skulle återinföras. Men när höstbudgeten presenterades stod det klart att den moderatstyrda regeringen kör över riksdagen och skjuter upp frågan.