Infrastrukturen kan liknas vid samhällets blodomlopp, en helt nödvändig grund för att resten av samhällskroppen ska fungera och utvecklas. Därför är det ett viktigt samhällsintresse att se till att infrastrukturen underhålls och utvecklas.

Vi behöver kunna pendla, resa, handla, kommunicera, bo och flytta dit där jobben finns. När detta fungerar växer svensk tillväxt, rörligheten ökar på arbetsmarknaden och arbetslöshet kan bekämpas. När kapaciteten på vägar och järnvägar är så låg som i dag ställer förseningar och trafikkaos till vardagsproblem både för pendlare och för transportföretag. Det leder till att produktionen påverkas negativt och att svenska företag blir mindre konkurrenskraftiga. Forskning visar att en miljard som satsas på infrastruktur direkt ökar näringslivets produktion med 170 miljoner kronor, sänker företagens kostnad med lika mycket och ger arbetstillfällen och därmed skatteintäkter som täcker upp för nästan hela miljarden.

Det är ingen slump att de länder i världen som i dag har den högsta tillväxten, som Kina och Indien, också är de länder som gör de största investeringarna i ny högteknologisk infrastruktur, har långsiktig planering och dessutom satsar enormt på byggande.

Regeringens handfallenhet i de här frågorna är därför allvarlig. De infrastrukturinvesteringar som de hittills gjort är alldeles för små och har dessutom ett alltför starkt fokus på väginvesteringar. Visst finns ett stort behov av att rusta upp vägnätet i landet, men de flaskhalsar som finns i järnvägstrafiken kan inte lämnas utan åtgärd. Satsningar för ökat byggande lyser helt med sin frånvaro. Redan i dag hotar tågkaos, bostadsbrist och trafikinfarkt tillväxt och utveckling i storstäderna. Sverige håller på att halka efter.

Sambandet är egentligen enkelt, men infrastrukturen kräver ett långsiktigt investeringsperspektiv. Men regeringens perspektiv är alltför kortsiktigt. I vårpropositionen säger man sig vilja satsa mer på infrastrukturen. Men vilka projekt som kommer först i tur ska presenteras först i infrastrukturpropositionen i höst. Vi oroar oss över de konsekvenser som fortsatt passivitet i infrastrukturpolitiken kan få.

Bostadsbristen är i dag utbredd. Boverket konstaterar att i nästan hälften av kommunerna råder det bostadsbrist och att 60 procent av befolkningen lever i dessa kommuner. Ett viktigt skäl till att det byggs så få bostäder är att bostadsbolagen inte vill bygga på platser med dåliga kommunikationer. De ser en risk att inte få avsättning för bostäderna. Infrastrukturen är ett samhälleligt ansvar. Redan nu ser vi att företag i tillväxtregioner inte kan attrahera den arbetskraft man behöver. Ingen utbyggnad har skett av t-banan i Stockholm på 18 år – trots att staden växer med cirka 35 000 invånare per år!

Det här hindrar människor från att söka sig till nya jobb. Det hindrar dessutom tusentals arbetstillfällen från att växa fram inom byggindustrin, hos byggbolagen och de många små och stora företag som levererar material, teknik och tjänster till dem. Det är jobb vi skulle behöva i Sverige idag.

Infrastrukturen är en del av vår gemensamma välfärd, och samtidigt en förutsättning för att välfärden ska fungera, sjukhusen, äldreomsorgen, skolorna och mycket annat. Väldigt många välfärdsarbetare rör sig dagligen ute på vägarna – hemtjänstpersonal, ambulansförare, poliser, sjukvårdare, brandmän. Transporter till vård, omsorg och skola måste fungera. Barn måste kunna ta sig tryggt till skolan. Föräldrar som redan stressas av tajta tider inom barnomsorgen måste kunna hämta och lämna i tid. Studenter måste kunna bo och pendla. Allt det här hänger ihop – vi vill kunna bo, arbeta och leva i våra samhällen.

Därför måste regeringen äntligen börja prioritera infrastrukturen. Vi föreslår att regeringen prioriterar följande i första hand:

1. Öka kapaciteten i järnvägsnätet. Ge Trafikverket de 38 miljarder fram till år 2021 som”Kapacitetsutredningen” har pekat u som nödvändiga. Dessutom behövs en satsning på godstrafiken med byggande av kombiterminaler, förbättrad strömförsörjning, dubbelspår samt fler förbigångsspår.
2. Bygg nya höghastighetsbanor. Det ger positiva miljöeffekter och frigör på sikt kapacitet inom nuvarande järnvägssystem för ökad gods- som lokaltrafik.
3. Öka byggandet. Byggandet som andel av BNP är lägre i Sverige än i de flesta europeiska länder. Inför ett ROT-avdrag för flerfamiljshus och genomför särskilda satsningar för byggande av ungdomslägenheter.

Infrastruktursatsningar kan inte brännas av som påsksmällare. De måste göras långsiktigt, uthålligt och strategiskt.

Sverige förtjänar en infrastruktur av världsklass och ett bostadsbyggande som inte är i strykklass. Det behövs inte fler jobbskatteavdrag – nu behövs rejäla investeringar som bygger landet.

Janne Rudén Ordförande Seko
Tobias Baudin förste vice ordförande Kommunal
Johan Lindholm, andre ordförande Byggnads

De ser glada ut. Foto: Moderaterna

Efter presskonferensen var det uppenbart. Det bidde inget. Förslagen var fler avdrag - inte fler bostäder. Eller ja, regeringen hoppas med sin plan på sikt öka bostadsbyggandet med 400 lägenheter per år. Nu låter inte kritiken vänta på sig, så gott som de flesta är missnöjda med regeringens "satsning". Stockholms Studentkårers Centralorganisation:

- De som hyr i andra hand är de som har svagast ekonomi och de ska nu betala mer”, säger Barbro Engman som talar om en ”hel generation som utnyttjas på andrahandsmarknaden”.

– Förslagen spås leda till en marginell ökning av bostadsbyggandet. Det här kommer att påverka de unga negativt. Vi har redan knappa resurser som det är.

Här bor det inte tillräckligt många

Regeringen vill också ändra reglerna för sänkt fastighetsavgift för lägenheter i flerfamiljshus och uthyrning av privata bostäder.Enligt förslaget ska schablonavdraget för uthyrning av den egna bostaden höjas från 21 000 till 40 000 […] Enligt finansdepartementets beräkningar kan dessa förändringar kan ge tillgång till 20 000 lägenheter

• Borgerlig bostadspolitik: eller hur många inneboende kan man knö in hos en tant
• Regeringen har alla tänkbara förslag - utom att bygga fler bostäder

Sänkt fastighetsavgift och förlängd avgiftsfrihet vid nybyggnation är förslag som gör det mer lönsamt att bygga och som dämpar hyresutvecklingen för de boende. På kort sikt beräknas detta leda till en marginell ökning av antalet bostäder, men på längre sikt till en produktionsökning om 400 fler lägenheter per år.

Regeringen presenterar tre åtgärder
-Ökad tillgång på lägenheter genom ökad uthyrning av privatägda bostäder
Återigen det gamla vanliga Inbo-resonemanget. Bostadsbristen kan inte lösas genom att unga vuxna ska bli inneboende hos andra. Regeringen bedömer att detta skulle ge motsvarande 20 000 nya lägenheter. Regeringen Reinfeldts bedömningar brukar vara just bedömningar…
-Sänkt fastighetsavgift
-Förlängd avgiftsfrihet vid nybyggnation (Källa: Röda Berget)

”Det stundande valet av riksdagens talman har utvecklat sig till en historia som ger dålig smak i munnen. Alliansen vann valet överlägset över de rödgröna och SD fick som bekant en vågmästarroll. Jag tycker att det vore smakfullt om Mona Sahlin erkände sig besegrad och tog förlusten som en riktig kvinna, istället för att som nu vara en dålig förlorare och visa sin sura min. Att spjärna emot och jävlas visar endast ett dåligt ledarskap och understryker det väljarna uppenbarligen insåg; nämligen att de rödgröna inte är lämpliga att regera landet”