http://politiska.com Handplockade politiska bloggar Sun, 20 May 2012 19:39:27 +0000 en hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.2 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/05/fri-ekonomi-humanism-del-2.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/05/fri-ekonomi-humanism-del-2.html#comments Mon, 14 May 2012 19:36:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=0a35303fba8dc132b93e90c8e3e3cab8 Vänsterns förhållningssätt till ekonomi och företagande
Gårdagens bloggpost om att fri ekonomi är en humanistisk ekonomi gav upphov till en livlig debatt i kommentarerna. Kul.

I kväll tänker jag fundera högt över alternativen.

Vissa alternativ känner vi till allt för väl. Till exempel öststatskommunismens katastrofala planhushållning med sina stelbenta femårsplaner, med en gigantisk byråkrati, med ständiga misslyckanden och bristsituationer. Jag antar att väldigt få vill ta oss dit.

Men vad är då dagens alternativ? Vad vill egentligen alla dessa människor som säger sig vilja krossa kapitalismen. Vad har de som ropar på mer reglering egentligen att komma med?

Vad vill de göra? Och vem skall göra det? På dessa frågor får man väldigt få svar.

Skall enskilda medborgare få äga och driva företag? Vad är det i så fall i detta (utöver det uppenbara) som skall regleras? Vem skall i så fall fatta beslut i ägarnas och ledarnas ställe?

Det finns en grupp som gärna vill reglera så mycket som möjligt: Politikerna. De som gav oss euron, EU:s jordbruksstöd, IPRED, war on terror, war on drugs och en massa annat otyg. Är de verkligen bättre på att fatta beslut om hur företag skall drivas än entreprenörer?

Hur skall en reglerad ekonomi förhålla sig till entreprenörskap och utveckling? Hur får man människor att satsa på sina idéer och jobba stenhårt för att förverkliga dem, om de fråntas makten över från det de skapar? Vad finns det alls för vits med att investera om man inte får påverka för att skapa vinst på de egna investeringarna? Hur skall man få utveckling om makten över företagandet läggs i händerna på politiker och byråkrater?

Hur skall vi kunna skapa tillväxt för att få råd med nya järnvägar, operationssalar, skolböcker och äldreboenden om vi inte har fritt företagande som drivs av vinstintresse?

Hur skall det gå till när alla de tusentals olika krafter på marknaden som i dag spontant samverkar för att skapa, låt säga, en blyertspenna skall ersättas med byråkrater och centralplanering? Är det någon som på fullt allvar tror att det ens är möjligt?

Hur skall våra resurser utnyttjas om de inte förädlas av människor som har ett personligt intresse av att göra största möjliga nytta av dem? Hur skapar man ett levande näringsliv utan vettiga incitament?

Detta – och mycket annat – är sådant som den vänster som vill krossa kapitalismen aldrig ger något begripligt eller realistiskt svar på.

Att bara skrika "krossa" och "reglera" är lätt. Att vara avundsjuk på människor som bygger framgång är lätt. Att ställa samhällsgrupper mot varandra är lätt. Att vilja spendera andra människors pengar är lätt.

Men vänstern blir oss andra svaret skyldig vad gäller hur det i så fall skall ske. Helt enkelt eftersom det inte verkar finnas något bra, eller ens demokratiskt acceptabelt svar.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/4433685183362397654/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/01/kuslig-stamning-i-politiken.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/01/kuslig-stamning-i-politiken.html#comments Fri, 06 Jan 2012 00:26:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=33a6e6f59ccad3975a988e85fe393f3c
Jag har sysslat med politik rätt länge. Och jag tycker mig märka en obehaglig stämningsförändring på senare år.

Första gången det verkligen slog mig var under FRA-striden. Det fanns en hårdhet, en arrogant omedgörlighet från regeringens sida som gjorde mig betänksam. Utrymmet för egentlig diskussion var noll. Brådskan var påtaglig. Och man fick känslan av att det nästan kunde vara lite farligt att gå i vägen.

Och, naturligtvis, vi känner igen det där, från USA:s war on terror. En arrogans som blåser upp de offentliga funktionärernas och småpåvarnas egon på ett farligt sätt. Behöver jag nämna Patriot Act och dess till synes permanenta undantagstillstånd? Åsidosättandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna utan någon egentlig debatt? Hårresande företeelser som Guantanamo, Abu Ghraib, extraordinary renditions och hemliga fängelser till och med i Europa? De nya amerikanska interneringsreglerna?

Regeringen Perssons lögnaktiga, fega och samtidigt arroganta hantering av Egypten-affären kan också räknas dit.

Likadant är det i EU. Jag upplever att när integritetskränkande beslut baxas igenom, då möts invändningarna nästan aldrig med argument – utan mer av attityden att "nu blir det så här". Kommissionen och ministerrådet gör sitt yttersta för att man inte ens skall utvärdera EU:s roll och handlingar i kriget mot terrorismen. Hemlighetsmakeriet ökar. Och samma attityd dyker allt oftare upp inom andra politikområden.

Politikernas och särintressens ständiga krypskytte mot det fria informationsflödet på internet passar också in i det mönster som växer fram.

Lägg till detta den pågående maktöverföringen i EU. Från medborgare till den politiska sfären. Från medlemsstater till Bryssel. Från folkvalda till anonyma tjänstemän. Den sker i ett rasande tempo och utan någon egentlig debatt att tala om. Utan att någon frågade om lov.

Under julledigheten har jag läst om delar av Maciej Zarembas viktiga bok Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige. Gång på gång slås jag av hur bland andra kommunala byråkrater, fackpampar, tjänstemän på Migrationsverket och maktens övriga funktionärer i många fall uppvisar samma sorts fega arrogans. (Inte sällan i kombination med bristande kompetens.)

Den obehagliga stämningen tycks råda på alla nivåer i vårt samhälle.

Har det kanske alltid varit så här? Eller är det något värdefullt som har gått förlorat någonstans? I så fall mer exakt vad och när?

Oavsett vilket, så tycker jag väldigt illa om det jag ser.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/2122058602062442822/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/vem-formulerar-en-motbild.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/vem-formulerar-en-motbild.html#comments Sun, 18 Dec 2011 12:10:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=8b2813c052f758fa5703bc3a7043b68e Nyheter24:

Vem formulerar en motbild?

Om politiken, byråkratin och storföretagen.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/8471091835901790740/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/reclaim-democracy-reclaim-your-life.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/reclaim-democracy-reclaim-your-life.html#comments Sat, 03 Dec 2011 17:49:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=61777291e947fe7b76cf9db948859f6b
Vi kan inte ha det så här.

Det började med kriget mot terrorismen. Plötsligt inskränktes de medborgerliga fri- och rättigheterna och en omfattande övervakningsstat började rullas ut. Det var ändå bara början. Värst är det i USA. Som om inte Patriot Act vore nog, så tar man nu till och med steg mot att militären skall kunna fängsla civilpersoner på obestämd tid. Även amerikanska medborgare som befinner sig i sitt hemland. [ 1 | 2 ]

Och USA drar med sig resten av världen. EU har gått med på att överlämna uppgifter om européers banktransaktioner till USA, i bulk (alltså även uppgifter om personer och företag som inte är misstänkta för något). Även passageraruppgifter på flyget lär komma att överlämnas. (Eller, rättare sagt, de finns redan ändå i ett gammalt PNR-system där i stort sett vem som helst kan kolla vad som helst om människors resor, utan att det loggas.)

Men EU flyttar också fram övervakningen på egen hand. Behöver jag påminna om datalagringsdirektivet och IPRED? Även om man gömmer förslagen bakom ursäkter som att man jagar den organiserade brottsligheten, terrorister, pedofiler och fildelare – så drabbar denna övervakning alla Europas 500 miljoner invånare. Och det är den som är oskyldig som har mest att frukta, när automatiserad övervakning börjar lägga pussel med våra liv.

I allt väsentligt handlar det om att våra makthavare vill kunna kontrollera att vi gör som vi blir tillsagda. Då är frågan vilka dessa makthavare är. Det var illa nog när det bara handlade om våra valda politiker. Nu för tiden handlar det, allt mer, om helt andra krafter.

I EU är makten på väg att glida politikerna ut händerna. Istället kliver en härskande klass av icke-valda byråkrater fram. I Grekland och Italien har man redan tillsatt teknokrater att sköta dessa länders regeringar. Och i Bryssel växer eurokratins makt för varje dag. EU:s Lissabon-fördrag öppnade dammluckorna.

Ändå är det sällan – mycket sällan – man hör samhällsdebattörer eller media ställa frågor som: Vilka är de här människorna? Vem gav dem makten över våra liv? Hur blir vi av med dem när de gör saker som är korkade, fel och farliga?

Den nya tidens envälde utövas kollektivt. Av människor som aldrig fått folkets mandat. Och i de flesta fall av människor som vi inte ens vet vilka de är. Oavsett vilka politiker vi väljer, ligger makten hos EU:s tjänstemän – som inte låter sina handlingar påverkas av folkviljan.

Rösta på vad ni vill, det kommer inte att ändra på något – det är det iskalla budskapet. Låt mig klippa in ett citat ur en tidigare bloggpost...

"EU-Kommissionens ordförande talar om att det måste vara slut med "politiska lekar". Med detta avser han tydligen den representativa demokratin. Han säger också att demokratin inte alls eroderas, om euro-zonens medlemsstater bara lämnar ifrån sig sin makt till EU frivilligt, under ordnade demokratiska former." [Källa]

Kan det sägas tydligare? Makten flyttas från medborgarnas valda ombud och in i Bryssels grå korridorer. I den europeiska superstaten finns det inget utrymme för nationellt självbestämmande och olika förhållningssätt. Nu gäller principen att "One size fits all". Det räcker med att följa nyhetsrapporteringen om euro-krisen för att inse hur klen den planen är.

På tal om euron – vad gäller det europeiska valutasamarbetet ligger makten faktiskt inte hos svenska folket – trots att vi redan sagt nej i en folkomröstning. Sverige har inget undantag på denna punkt. Närhelst EU så önskar, kan man tvinga in Sverige i euro-zonen. Det framgår tydligt av Lissabon-fördraget, som för övrigt har godkänts av den svenska riksdagen.

Särintressens makt över politiken – korporativism – har alltid varit ett problem. I EU håller detta på att ta sig groteska former. Det är inte bara storföretag, utan även allehanda frontorganisationer och fackföreningar som driver en gemensam agenda. En agenda som möjligen är bra för dem, men inte med nödvändigthet för Europas folk.

Korporativismens lakejer har redan börjat gå maktelitens ärenden – till exempel när det gäller att tysta obekväma röster, som de styrande inte kan komma åt under rättsstatens, rättssäkerhetens och de medborgerliga fri- och rättigheternas skydd. Sådant gör oss medborgare fullständigt utelämnade och rättslösa.

Den som försöker skylla problemet på kapitalismen bör betänka detta: Korporativism dödar den fria, öppna ekonomin. Korporativism dödar konkurrensen. Korporatisvism bevarar gamla, stela strukturer och förhindrar entreprenörskap, kreativitet och utveckling. Korporativismen är alltså snarast en anti-tes till kapitalism och fri ekonomi.

Samtidigt är EU:s maktapparat så komplex att inte ens annars vakna journalister mäktar med att ta sig an den.

Det vi har framför oss är något närmast mardrömslikt: Makten håller på att flyttas över till icke-valda tjänstemän som är i symbios med allehanda särintressen. Utrustade med en allt mer allomfattande övervakningsapparat. Med underutvecklat sinne för demokratins principer och de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Vad kan väl möjligen gå fel?

Vad vi medborgare nu måste fråga oss, det är hur vi återvinner demokratin.

Det får helt enkelt inte vara så att det som nu sker är en irreversibel, enkelriktad process.

Det dystra är att "vanligt folk" nog inte upplever att de har någon anledning att försvara demokratin, öppenheten och mångfalden. Så länge det finns tv-underhållning, nya mobil-appar, jobb för de flesta, julhandel, sprit, lite porr och så länge de blir lämnade någorlunda ifred – så länge har de flesta inte någon rationell anledning att bråka om tämligen abstrakta frågor. Tills det är för sent. Och vart vi är på väg råder det tyvärr ingen tvekan om.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/5924500819445814720/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/10/det-post-demokratiska-systemet.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/10/det-post-demokratiska-systemet.html#comments Thu, 06 Oct 2011 19:09:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=211850063e9bfda91d7a813b45085757 Demokrati är inget perfekt system. Här finns problematiska saker att diskutera som maktens gränser, minoritetsskydd och de fundamentala fri- och rättigheternas ställning. Den representativa demokratin – politiken – har än fler problem, bland annat genom att den tenderar att ständigt ge mer makt till den styrande politiska klassen och mindre till medborgarna.

Samtidigt finns det mycket som är oerhört värdefullt i det demokratiska grundkonceptet. Principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen. Rättssäkerhet och oskuldspresumtion. Maktdelning. Medborgarnas rätt till privatliv. Tryck- och yttrandefriheten. Och så vidare.

Man behöver inte vara rättshaverist för att inse att dessa värdefulla principer urholkas och är hotade i dagens samhälle. Det finns många förklaringar till detta, som är mer eller mindre träffande. Här kommer mina fem cent.

Det är svårt att klä i ord, men man skulle kunna säga att politiken nu har uppnått en "kritisk massa", där den har blivit ett självspelande piano. Istället för att vara en begränsad uppgift i medborgarnas tjänst håller politiken nu på att förvandlas till ett självändamål. Detta sker i symbios med en likaledes svällande byråkrati och med olika särintressen.

Ta det hårt kritiserade ACTA-avtalet, bara som exempel. Den medborgerliga insynen i processen har varit obefintlig. Inte ens de folkvalda i de olika parlamenten i EU:s medlemsstater och i Europaparlamentet har haft mer än fragmentarisk insyn och exakt noll att säga till om. Förhandlingsmandatet har lämnats av EU:s ministerråd (under diskreta former, som en beslutspunkt utan diskussion på ett möte med rådet för jordbruks- och fiskerifrågor). Tjänstemän i EU-kommissionen, som inte kan ställas till svars, har sedan skött förhandlingarna bakom stängda dörrar. De enda som har släppts in i processen har varit ett särintresse, upphovsrättsindustrin.

På detta sätt har man förhandlat fram ett handelsavtal som är av närmast lagstiftande karaktär (bland annat kräver det ändringar av svensk lag). Ett avtal som även pådyvlar andra länder den europeiska och amerikanska förlegade modellen för upphovsrätt. (Vilket även handelspartners i tredje land kommer att tvingas rätta sig efter.) Avtalet har fått massiv kritik från medborgarrättsaktivister och akademiker, för att det står i konflikt med de medborgerliga fri- och rättigheterna.

För att sammanfatta bilden: Ministerrådet ger ett mandat, i princip i hemlighet. Sedan sitter byråkrater och förhandlar fram ett avtal bakom stängda dörrar – i en process där ett särintresse fått frikort att påverka vad som sker. Sedan läggs allt detta på Europaparlamentets bord med ordern: Godkänn!

Vad är detta? Vad hände med saker som den demokratiska processen, det öppna samhället och den politiska integriteten? Borta! Puts väck! Och ACTA-avtalet är bara ett av många exempel på hur det går till.

Vi har alltså en situation där inte bara medborgarnas insyn, inflytande och makt har tagits ut ur ekvationen. Till och med de demokratiskt valda församlingarna sidsteppas. Detta är en demokratisk härdsmälta – som sprider sig.

I strömmen av redan beslutade och flaggade frågor finns till exempel övervakning, censur, åsiktslagar, centralstyrning och närmast sovjetiskt ekonomiska tilltag. Människors rätt och möjlighet att kommunicera fritt inskränks. Den härskande politiska klassens väpnade gren blir allt tyngre beväpnad och allt mer militariserad (samtidigt som ordningsmakten ägnar sådana brott som medborgarna utsätts för allt mindre uppmärksamhet).

Allt i ett enkelriktat flöde, där allt mer makt ständigt sänds uppåt – från medborgarna till det politisk-byråkratiska komplexet och vidare till EU:s överstatlighet.

Ser inte folk vad som håller på att ske? Njaee... det beror på. Många man talar med, som befinner sig inne i systemet, ser faktiskt problemet. De är till och med en smula uppgivna och oroliga. Sedan går de tillbaka till jobbet och fortsätter som vanligt. De vet att de sysslar med något dåligt, som förmodligen kommer att gå över styr på ett eller annat sätt. Men de fortsätter lydigt att spela med och att följa order.

Och vanligt folk? Well... som någon uttryckte saken "Massornas stöd får man först efteråt". De flesta tycks vara nöjda så länge de har råd med amorteringarna och så länge det visas något banalt på tv.

Media? Ingen kan påstå något annat än att våra media ger oss en ofullständig bild av vad som sker. Ibland förmedlas en direkt felaktig bild. Det kanske handlar om lättja eller inkompetens. Eller av att media i grund och botten ser sig själva som en del av vårt samhälles härskande elit. (Vilket i så fall står i direkt strid med det klassiska journalistiska uppdraget.)

Politiker med hybris. Byråkratin. Särintressen. Där har du makt-triumviratet i det 21:a århundradets början.

I den mån det alls finns några motkrafter består de som regel mest av stenkastande kravallvänster – som drivs av sitt nostalgiska förhållande till ett annat toppstyrt system, som inte heller fungerade. Tomma tunnor bullrar mest.

Jag vill ha ett system där så mycket som möjligt beslutas på en så låg nivå som möjligt. Helst av medborgarna själva. Ett system där de demokratiska kärnvärdena och de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts i främsta rummet. Ett system där de folkvalda fokuserar på sådant som är väsentligt och där deras lojalitet är med folket. Ett humanistiskt system som ger människor frihet, svängrum och sinnesro.

Det jag ser är raka motsatsen. Och för var dag blir det bara värre.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/5877813331098494810/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/giv-mig-en-oken-att-sina-i.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/giv-mig-en-oken-att-sina-i.html#comments Wed, 21 Sep 2011 15:02:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=793d97120b7dd3350d710a32c5638bf1
Jag slåss just nu med EU-byråkratin. Nio olika uppsättningar blanketter måste hanteras, i en process med minst fem personer inblandade, i tre länder, i minst två rundor - allt detta för att betala tre vanliga, enkla svenska fakturor. Om jag kommer ur det här med mindre än tio timmars effektiv arbetstid, då har det gått oväntat bra.

Jag vill ha Droger!

Några rader till, efter en lugnande cigarett...

Mellan tummen och pekfingret uppskattar jag att byråkratin för detta ärende kostar sisådär 30 till 50 procent av det fakturerade värdet.

Eftersom den här firman inte har något verksamhetsmål växer byråkratin som en bakteriekultur i en petriskål. Lämplig illustration infogas ovan.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/7664122208231227932/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/eus-ekonomiska-irrfarder.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/eus-ekonomiska-irrfarder.html#comments Fri, 16 Sep 2011 09:15:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=af9900200e164847c3a5bf804afe5d2b Den europeiska ekonomin håller på att dö sotdöden.

Till exempel bromsar tillväxten in. Vilket är allvarligt. Vi behöver tillväxt. Den behövs om vi vill öka vårt välstånd. Den behövs för att vi skall kunna göra nya samhällsinvesteringar utan att samtidigt behöva göra oss av med något annat.

För att skapa tillväxt behöver vi en friare ekonomi och ett företagsvänligt klimat. Men EU är på väg åt andra hållet. Istället får vi mer byråkrati, mer centralstyrning, mer överstatlighet och mer kommandoekonomi. Sådant fungerade inte i Östeuropa efter kriget, och det kommer inte att fungera här och nu.

Också EU:s egen historia visar hur det blir när politikerna lägger sig i. Ta det här med byråkratin. Även om EU:s ledare kanske ser en del av problemen, så lyckas de aldrig hantera dem. Istället blir de bara värre.

1995 hade EU ungefär 10.000 regler som är att betrakta som ren företagsbyråkrati. EU-Kommissionen under Santer lovade då att ta tag i det där. "To do less, but to do it better." Prodis Lissabonagenda 2000 lovade att "simplify and improve". 2002 utlovade kommissionen ett "programme to cut red tape". 2005 presenterade Barroso sin "Better Regulation Agenda". 2006 deklarerade man att målet var att minska antalet regler med 25 procent. Byråkratin beskrevs även som ett problem i EU:s "Action Programme for Business" 2007. 2008 lät kommissionen meddela att mycket hade uppnåtts på området.

Under denna tidsperiod ökade antalet regler på detta område från c:a 10.000 till närmare 30.000.

I rest my case.

EU saknar förmåga (och troligen även en äkta vilja) att skapa ett gott företagsklimat. Politikerna och byråkraterna begriper sig helt enkelt inte på frågan. Allt de kan göra är att ställa till med skada. Och nu är tiden kommen, då vi får betala priset.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/4985244395401054783/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/eu-byrakratisk-arrogans-i-masterklass.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/eu-byrakratisk-arrogans-i-masterklass.html#comments Mon, 05 Sep 2011 09:59:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=2ed2be317ff47344befd2ad162cea4fe
Den här EU-firman kan driva folk till vansinne. Här kommer ännu ett exempel på dess byråkratiska arrogans...

Förra Europaparlamentet beslutade, våren 2009, att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 70 år. Detta trots en massiv kritik från bland annat den akademiska världen. Och trots att vanliga artister knappt tjänar något på det. Många protesterade mot detta och en del omvalda ledamöter (som då röstade för) har sedan dess bytt åsikt. Vad det nya parlamentet, som valdes sommaren 2009, tycker – det vet vi inte.

Men i ministerrådet var man splittrade. Där fanns en blockerande minoritet. (I vilken bland annat Sverige ingick.) Frågan om en förlängning av upphovsrätten lades därför – glädjande nog – i malpåse.

På senare tid har en del länder dock bytt uppfattning. Till exempel Danmark. Så den blockerande minoriteten i ministerrådet finns inte längre. Förlängningen av upphovsrätten kan nu klubbas.

Men – då upptäckte Pirate MEP Christian Engström en regel i Europaparlamentets arbetsordning. Den säger, kortfattat, att ett nyvalt parlament kan ompröva frågor som ännu är öppna. För detta krävs exempelvis att minst 40 ledamöter begär det.

Så i mitten av april lämnade Engström och 40 andra ledamöter – från hela den politiska skalan – in en "request for renewed referral" av denna fråga till Europaparlamentet.

Så långt är allt begripligt. Sedan går det helt över styr.

Vecka efter vecka gick, utan att det kom något svar på vår begäran. På piratkontoret låg vi på. Och Europaparlamentets byråkrati lovade att "visst, det kommer ett svar".

Veckor blev sedan till månader, utan att parlamentets ledning lyckades ta ställning. När parlamentet öppnade efter sommaren igen, då var vi riktigt oroliga. Hur länge kan eurokratin ducka i denna fråga?

Svaret kom, med snigelpost, i fredags. Med en del ursäkter för dröjsmålet – och med en rätt tunn motivering – meddelade plenardirektoratets chef att vår begäran om att frågan tas upp igen strider mot reglerna och inte är möjlig att ta upp.

Med tanke på det schablonmässiga sätt som frågan avfärdades på, kan man undra varför det behövde ta fyra månader att komma med ett svar.

Ett skäl skulle kunna vara att det visar sig att frågan om den förlängda upphovsrätten kommer upp i ministerrådet – redan nu på onsdag. Det ger oss i princip ingen tid eller praktisk möjlighet att överklaga plenardirektoratets avslag på vår begäran innan allt är för sent.

Enkelt uttryckt: Europaparlamentets byråkrati drog benen efter sig så att det blev för sent för parlamentet att försöka stoppa den hårt kritiserade förlängningen av upphovsrätten.

Lita på att vi aldrig kommer att gå på en sådan fint igen.

Denna byråkratiska arrogans är inget unikt. När parlamentets utvärdering av IPRED skulle spikas, då kom frågan upp utan att vara på föredragningslistan och med bara 30 minuters förvarning. Vid utskottsbehandlingen av Stockholmsprogrammet, då kom bunten med de ändringsförslag man skulle rösta om så sent att ledamöterna bara hade drygt 30 sekunder på sig att läsa, utvärdera, undersöka och bestämma sig om varje förslag.

Sådant är inte seriöst. Det är ett demokratiskt problem. Och det är ett tecken på att EU:s beslutsapparat är riggad: Det är inte meningen att tjänster åt särintressen, korporativism och överstatlighet skall gå att rulla tillbaka.

Man blir fan tokig.

Som Yes, Minister! Fast utan humorn.

Se även: Pirate MEP Christian Engström (in English).

Uppdatering: Se även Europaportalen.

Uppdatering 2: Onsdagens möte visar sig nu vara ett förberedande COREPER-möte. Det formella beslutet spikas i ministerrådet lite senare i månaden. Nu måste all kraft riktas mot ministerrådet och de länder som står på fel sida. Jag snokar vidare och återkommer med en bloggpost lite senare.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/4425539098089854849/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/polisen-utom-kontroll.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/09/polisen-utom-kontroll.html#comments Thu, 01 Sep 2011 12:41:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=60f2df8731445aa7604b645c2443e8ca Statskontoret har granskat polisens verksamhet.

Man har funnit problem vad gäller så väl mål som uppföljning och tillsyn. Regeringens styrning är svag. Verksamheten är splittrad. Och Rikspolisstyrelsen saknar förutsättningar att sköta sina uppgifter på ett rättssäkert sätt.

Någon som är förvånad?

Detta går naturligtvis ut över de enskilda polisernas arbete, allmänhetens krav på säkerhet och samhällets behov av en rättssäker verksamhet.

Resultatet blir ouppklarade brott, en del övergrepp, felaktiga prioriteringar och slöseri med skattepengar.

I vissa stycken lever den svenska polisen i dag inte ens upp till de krav man borde kunna ställa på ordningsmakten i en nattväktarstat.

Det skall bli intressant att se hur regeringen hanterar detta. Det blir väl en utredning, som vanligt. Och något slags halvkväde till förslag som inte stöter sig med någon, om ett par tre år.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/7454228620922168907/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/08/gammal-politik-eller-ny.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/08/gammal-politik-eller-ny.html#comments Thu, 25 Aug 2011 12:16:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=002002f5e137ace5c728e1268a8a7b3d
Möjligen ligger något i luften...

Den ekonomiska turbulensen har fått många (eller i vart fall fler än vanligt) att ifrågasätta politikens och politikernas förmåga. Dessutom ser vi en framväxande reaktion mot den post-representativa demokrati som breder ut sig i form av byråkratisk makt och korporativism.

Samtidigt har politik – i meningen representativ demokrati med majoritetsbeslut – drabbats av ålderskrämpor. I dag lever vi i ett diversifierat, mångfacetterat samhälle där allt fler människor vill göra sina egna val istället för att stillatigande acceptera att politiken bestämmer åt/över dem.

Här finns en uppenbar koppling till integritetsdebatten. Allt fler ställer sig frågan varför politikerna inte litar på dem. Varför måste vanligt, hederligt folk övervakas? Vad är det makthavarna fruktar hos folket?

Därmed inte sagt att "vanligt folk" inte vill veta av politiken. Men jag tror att allt fler börjar hålla med om att politiken bör ägnas åt ett litet antal viktiga, gemensamma frågor. Saker som politiken förväntas hantera på ett kompetent och långsiktigt sätt. Kärnverksamhet istället för pekpinnar, moralpanik, byråkratiskt trams och klåfingrighet.

Men en sådan utveckling är helt otänkbar för de flesta politiker. Vilket leder till att hela politiken flyttar ännu längre bort från medborgarna och deras värld. Varvid hela spänningen inom systemet ökar ytterligare.

Tiden börjar bli mogen för politiker som lovar att inte lägga sig i medborgarnas liv – men som däremot lovar att sköta ett fåtal viktiga, gemensamma angelägenheter på ett kompetent och konsekvent sätt. Politiker som driver konceptet "färre lagar men mera ordning". Politiker som respekterar medborgarna, deras valfrihet och rätt till privatliv. Politiker som vågar och klarar att sätta ner foten när det gäller byråkrati och korporativism. Politiker som inte har en massa hangups när det gäller att olika medborgare vill olika saker i sina liv.

Allt detta har diskuterats länge i den mer teoretiskt inriktade politiska sfären. Nu känns det som om tiden börjar bli mogen för markkontakt. Men då måste alla som kämpar för frihet och medborgerliga rättigheter lära sig att dra åt samma håll. Vilket – som någon har beskrivit saken – är som att försöka valla katter.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/3907328149059751730/comments/default 0