I grunden är jag positiv till att öppna arkiven. Berlinmuren, järnridån och den kommunistiska diktatur som fick råda i östra Europa är ett mörkt kapitel i vår historia. Att Sverige stod som en av flera scener under det ”Kalla kriget” är i mångt klarlagt och jag anser som sagt att det finns goda skäl att öppna arkiven för forskning för att utröna vilken roll Sverige och vissa svenskar hade. Jag tycker det dessutom är modigt av oss att vilja öppna dessa arkiv. Ett av de mörkare kapitlen i Socialdemokratins historia löper nämligen parallellt med Stasis historia. Jag syftar på IB, Informationsbyrån, en underrättelsetjänst i underrättelsetjänsten vars hemligheter dess siste chef Birger Elmér kom att ta med sig i graven. IB sysslade med, med benäget bistånd och godkännande från arbetarrörelsen, åsiktsregistrering av medlemmar i såväl LO som Socialdemokraterna. De som har mest att förlora på en öppenhet kring dessa arkiv är med andra ord vi själva.