Poltiska bloggar » demokrati

Har Frankrike inte lärt något av historien?

Henrik Alexandersson — Mon, 06 Sep 2010 14:55:00 +0000

Frankrikes behandling och deportation av romer – det vill säga zigenare – är upprörande på så många fler plan än det rent mänskliga.

Vi kan börja med en symbolfråga. Zigenarna var en av de folkgrupper som Nazityskland gav sig på. En tradition som Frankrike och Sarkozy nu fullföljer, om än i något mindre våldsamma former. Har de fan ingen skam i kroppen?

Man kan också ifrågasätta det begåvade i att behandla grupper av människor som kollektiv. Det drabbar alltid många "oskyldiga".

Sedan har vi det här med fri rörlighet i EU. Det är en rättighet som tillkommer alla EU-medborgare. Det är en huvudtanke i EU-samarbetet. (Det finns för övrigt fler länder som diskriminerar medborgare från Bulgarien och Rumänien.) Om Frankrike inte kan stå bakom en av unionens grundpelare, då kanske fransoserna borde ompröva sitt medlemskap.

Men – det som överskuggar allt annat – medborgerliga rättigheter som sådana:

Det är den demokratiska rättsstatens förbannade skyldighet att ge alla medborgare lika rättigheter. För det är när man börjar skilja på folk och folk, särbehandla och inskränka vissa människors rättigheter som det går åt helvete. Tänk Ex-Jugoslavien, Rwanda och Darfur. Eller, för allt i världen, Nazityskland. Lär sig folk inget av historien?

Det handlar alltså inte "bara" om att Frankrike behandlar zigenare illa. Det som står på spel är medborgarrätten, människorätten och ett av demokratins fundament.

På ett privat plan får folk tycka vad de vill om zigenare. Eller om skomakare, judar, vänsterhänta eller cyklister. Men staten måste alltid tillerkänna alla medborgare lika rättigheter. Och med EU-medlemskapet och dess fria rörlighet gäller det alla unionens medborgare, inte bara de av viss nationalitet.

Det är ju fan att det ständigt skall bedrivas krypskytte mot de – få – bra saker som EU ägnar sig åt.

Media sviker väljarna

Henrik Alexandersson — Sun, 05 Sep 2010 04:33:00 +0000

I en tidigare bloggpost har jag tagit upp hur media sviker sitt journalistiska och demokratiska uppdrag i valrörelsen. De gamla vanliga partierna kommer undan med att tiga ihjäl integritetsfrågorna samtidigt som de rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat. Media skulle kunna ändra på detta. Men istället väljer de att spela Schlingmanns och Baylans spel.

Tjurskallig som jag är tänker jag nu fortsätta på samma spår. Men med en ny vinkel: Genom att tiga om integritets- och demokratifrågorna misslyckas media till och med med att vara sensations- och försäljningsdrivna.

Så här...

Moderaterna och socialdemokraterna har tappat koncepten fullständigt, vad gäller integritetsfrågorna. Centern har ett jättelikt svek i bagaget. Sossarnas rödgröna lekkamrater våndas inför hur integriteten skall komma att hanteras i eventuella regeringsförhandlingar. Folkpartiet sviker liberala kärnvärden. Och kådisarna förstår helt enkelt inte problemet.

Statsministern menade, i FRA-debattens slutskede, att "alla vinner på om debatten lägger sig". Vilket är ett sällsynt dumdrygt uttalande. Han menar att vi inte skall ha någon debatt, för att han inte vill ha den. För att den inte passar hans plan. För att hans parti inte kan hantera den. Folk skall hålla käft.

Vad är allt detta – om inte ett öppet mål för media?

Media anstränger sig ju uppenbarligen för att nita partierna och dess ledare. (Reinfeldt förväntades till exempel ta ställning till ett synnerligen komplicerat sjukförsäkringsfall, utan bakgrundsinformation eller betänketid, i tv härom dagen.)

Så varför då inte ta upp de frågor som riksdagspartierna inte vill ha upp? De frågor där de inte har nog på fötterna? De frågor där de kan åstadkomma gigantiska magplask i direktsändning? Saker som kan ge tidningarna rubriker och politikerna en skamfull rodnad? FRA! Datalagringsdirektivet / teledatalagringen! Polismetodutredningen! Den övervakningsbyråkrati som EU bygger upp, påhejat av Sverige! För att nu bara ta några exempel.

Missar media detta – då sviker de inte bara sitt journalistiska och demokratiska uppdrag. Då är de inte ens upplagedrivna sensationsjournalister att räkna med. Bara maktens lydiga megafoner.

Jag är allvarlig. Media håller på att bli en allt större del av problemet. Valrörelsen är bara ett exempel. Den pinsamt dåliga EU-bevakningen är ett annat, i högen.

Om inte media tar sig i kragen, illa kvickt, då måste vi nog ta en allvarlig funderare på hur nyhetsförmedlingen skall gå till i vårt land i framtiden. Då behöver vi nya, fria, smarta och hungriga media. Då måste medborgarjournalistiken ta över delar av de områden där pressen, tv och radio i dag håller på att ge upp. Då måste nya krafter ta över – och då gör det inget om gammelmedia lägger sig ner för att dö.

Detta är helt enkelt inte rimligt

Henrik Alexandersson — Thu, 02 Sep 2010 22:34:00 +0000

Vi befinner oss mitt i en brinnande valrörelse.

Oavsett vilket block som vinner, så kommer vi att få en aldrig tidigare skådad övervakningsstat. Med teledatalagringen kommer uppgifter om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar kommer att sparas och hållas tillgängliga för staten. Man kommer till och med att använda våra mobiltelefoner för att registrera var vi medborgare har befunnit oss, vid olika tillfällen.

Om detta hör vi i princip inget i den pågående valrörelsen – trots att man bygger upp en övervakning som i teknisk mening till och med går längre än i forna diktaturer som Östtyskland.

Oavsett vilket block som vinner valet, så kommer vi att ha kvar FRA:s automatiserade massövervakning av svenska folket – om än kanske i något modifierad form. Detta är en en avlyssning som har mindre med Sveriges försvar och militära säkerhet att göra än de flesta känner till. Enligt FRA:s egna uppgifter är regeringskansliet och UD stora "kunder". Det handlar med andra ord om politisk övervakning, i stor skala.

Om detta är det i princip helt tyst i den pågående valrörelsen – trots att frågan, som var ett riktigt politiskt trauma sommaren 2008, fortfarande är ett öppet sår.

Oavsett vilket block som vinner valet, så kommer Sverige att fortsätta ge stöd åt EU:s växande ambitioner på övervakningsområdet. EU har redan 18 olika register som övervakar medborgarna. Fler lär det bli. Och Sverige är med i olika forskningsprojekt om övervakning i EU. Till exempel Indect-projektet – som kommer att koppla ihop olika register med automatiserad kameraövervakning, vilket skapar en övervakningsstat som är långt mer förrädisk än någonsin Orwell kunde föreställa sig.

Om detta är det i princip helt tyst i den svenska valdebatten – trots att Sverige faktiskt är ett av de EU-länder som har varit pådrivande för att skapa den europeiska övervakningsstaten.

Detta är inte rimligt. Man får helt enkelt inte rulla ut en massiv övervakningsstat utan att politikerna ställs till svars för vad de redan gjort – och avkrävs svar om vad de tänker göra.

Valrörelsen är det enda tillfälle medborgarna har för att påverka politiken. Då är det oacceptabelt att de stora politiska partierna tillåts tiga ihjäl integritetsfrågorna.

Om massmedia tar sig själva och alla vackra ord om sitt uppdrag på allvar – då måste landets journalister ta tag i detta.

När politiker skapar verktyg för övervakning av ett helt folk – i tysthet – då måste det rimligen vara en del av det journalistiska uppdraget att belysa detta. I tid.

När en regering och oppositionens huvudspelare tillsammans försöker tiga ihjäl en fråga av denna dignitet i en valrörelse – då måste den "tredje statsmakten" ta sitt ansvar och göra just det som den förväntas göra i en demokrati.

För Piratpartiet skulle det naturligtvis sitta fint om integritetsfrågorna fick luft under vingarna lagom till valrörelsens slutskede. Men, det är – faktiskt – sekundärt.

Det primära är att man inte kan, inte får, rulla ut en massiv övervakningsstat i en demokrati utan grundlig debatt och kritisk granskning.

Hallå!

Henrik Alexandersson — Wed, 01 Sep 2010 22:01:00 +0000

Ja, det är jättekul att diskutera Assange-affären. Den har allt. Helt OK.

Men jag bara undrar... Bloggposten nedan? Av EU fastställda etiska regler för bloggar, Facebook och Twitter?

Jag hade liksom väntat mig att någon skulle... tycka något. Med versaler. I min krafts dagar hade jag kunnat leva en månad på en sådan nyhet. Var är alla nya super-bloggare?

Svenska val: Förmodligen fria, men inte rättvisa

Henrik Alexandersson — Fri, 27 Aug 2010 10:03:00 +0000

Efter att utländska politiker ifrågasatt om de svenska valen är fria och rättvisa, tar Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus universitet och Birgitta Wistrand, fil.dr och f.d. moderat riksdagsledamot upp frågan i en debattartikel.

De menar att distributionen av valsedlar är ett problem, som främst missgynnar små och nya partier. De menar också att systemet med valsedelsutdelare utanför vallokalerna är tveksamt, vad gäller medborgarnas valhemlighet.

Och de menar att dessa problem går att hantera "En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelsen få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel"

Det låter rimligt. Väljarna skall naturligtvis ha lika stor chans att rösta, vilket parti de än sympatiserar med. Dagens system är konstruerat på ett sätt som gynnar det bestående och som motverkar all form av förnyelse.

Problemen och förslaget presenterades alltså i en debattartikel – som refuserades av så väl DN som SvD, Aftonbladet och Expressen. Nu finns den istället att läsa hos Second Opinion.

Största möjliga tystnad…

Henrik Alexandersson — Thu, 26 Aug 2010 04:21:00 +0000

Nu börjar utlandsröstningen. Snart är förtidsröstningen igång. Och om drygt tre veckor infaller valdagen.

Samtidigt befinner sig debatten om integritet, om medborgerliga fri- och rättigheter och om rättsstaten i en nedåtgående tystnadsspiral. (Jo, jag vet att (mp) och (v) försöker gunga båten lite. Men det sker inte med någon större glöd. Och inte speciellt effektivt. Det känns lite som om de skäms redan i förväg över vad de kan bli tvingade att kompromissa bort vid en rödgrön valseger.)

Jag skulle så gärna se att någon ettrig journalist ställer statsministern mot väggen, ihärdigt utan att ge sig innan det kommer ett vettigt svar: Hur mycket mer övervakning kan vi ha innan även ni tycker att det blir för mycket? Exakt var går er gräns?

Jag skulle vilja se en samhällsdebatt som ställer frågan hur mycket av sitt privatliv och sina rättigheter svenska folket är redo att sälja ut. I utbyte mot mot vad? Och varför?

Men så tycks det inte bli. FRA-frågan är ett infekterat sår. Teledatalagringen / datalagringsdirektivet kommer att läggas fram för riksdagen oavsett vilket politiskt block som vinner valet. Och ännu mer övervakning finns i piplinen, både vad gäller Sverige och EU. Så väl sossar som borgare har tappat koncepten när det gäller rättssäkerheten. Yttrandefrihet och censur är plötsligt aktuella politiska ämnen. Men ändå råder största möjliga tystnad.

Riksdagsvalen är de enda tillfällen då svenska folket kan ställa politikerna till svars för vad de gjort – och ställa krav på vad som kan komma att göras. Men just nu är ett helt, viktigt, politikområde undantaget från denna process.

Är det möjligen så att det stora flertalet svenskar struntar i integriteten, sina rättigheter och sin rättssäkerhet – i utbyte mot att bli mutade med sina egna pengar?

Den så kallade verkligheten

Henrik Alexandersson — Wed, 25 Aug 2010 10:20:00 +0000

I en artikel i dagens DN beskrivs på ett bra sätt hur den officiella informationen från kriget i Afghanistan ger en synnerligen ofullständig bild.

Utdragna, hårda strider med svensk trupp inblandad rapporteras av försvarsmakten bara i snustorra, mycket korta notiser – som inte ger speciellt mycket information om vad som verkligen sker.

Via officiella kanaler får vi medborgare alltså inte den information vi borde kunna kräva, om vad som sker i vårt namn och för våra skattepengar. Riskerna som svensk militär personal utsätts för bagatelliseras. Detta leder till att svenska folket inte kan bedöma vad som sker, inte kan påverka det som sker eller ställa sina politiker till svars. Det är ett demokratiskt problem.

Därför behövs alternativa informationskanaler, som Wikileaks.

Uppdatering: Se även SvD.

I vakuum kan ingen höra dig skrika

Henrik Alexandersson — Thu, 19 Aug 2010 14:14:00 +0000

Efter att jag gjort mitt tv-reportage om det svenska rättsväsendet, för några år sedan - då blev jag kontaktad av rätt många människor som oförskyllt hade råkat illa ut. I princip alla sa så här: Jag trodde att rättssystemet fungerade och att man kunde lita på det. Nu vet jag att vad som helst kan hända och att vem som helst kan råka riktigt illa ut. Och att ingen bryr sig.

Det där är viktigt. Det säger något centralt om vart vårt samhälle och om vart det är på väg.

Nästan alla människor tror att allt fungerar som det skall. Ett litet fåtal råkar illa ut och får uppleva vad det innebär att bryta arm med staten. Men den stora, tysta majoriteten tar i princip inte notis om det.

Så här har det varit i rättssystemet, i traditionella brottsfall, i årtionden. Samma sak gäller skattelagstiftningen. Sedan kom terroristlagar som skapade en rättsordning med ett stort mått av hemlighetsmakeri, som i princip inte går att försvara sig mot. På senare år har vi (och EU) skapat åsiktslagar som leder till att människor kan spärras in på grund av vad de säger, på grund av sina åsikter. Med tiden har även morallagstiftning och lagstiftning som skapar brott utan offer blivit allt vanligare. Och på den vägen är det. Institutionaliserad rättsröta, typ.

Övervakningen ökar. Polisen har fått möjlighet att plocka in folk på rätt godtyckliga grunder. Byråkrater kommer undan med häpnadsväckande arroganta tilltag. Vissa grupper i vårt samhälle har blivit så gott som rättslösa. Några håller på att bli helt stigmatiserade. Greppet hårdnar.

Men, som sagt - nästan ingen bryr sig. Folk vet att risken för att just de skall drabbas är rätt liten. Även om blixten skulle råka slå ner i grannkåken. Och de låter sig nöjas med det. Debatten om rättssäkerhet, rättsstat, övervakning och det öppna samhället förs i en oroväckande snäv krets.

Den tysta majoriteten vet att om man håller sig på mattan, då är man förhållandevis säker. Förr handlade detta i princip bara om vanlig brottslighet. Men allt fler saker är nu alltså på väg att dras in i tystnadens svarta hål. Aktivism, civil olydnad, avslöjande journalistik för att bara ta några exempel. Allt vidare fält av mänsklig aktivitet håller alltså på att hamna under rubriken Saker man nog gör bäst i att inte syssla med.

För varför ta risker för sina principer när passivitet uppmuntras och belönas? Varför ägna sig åt grävande journalistik när allt som säljer är frågan om vem som skall leda Allsång på Skansen nästa sommar? Varför ägna sig åt aktivism och ansvarstagande när man kan döva sitt sinne för allt elände genom att betrakta skattsedeln som ett avlatsbrev och sina folkvalda som ställföreträdande lidande?

Detta är egentligen inget konstigt. Kusligt, men trist enkelt. Politikerna har för övrigt förstått dessa spelregler för länge sedan.

Men för dem som råkar illa ut blir det extra obehagligt att upptäcka att alla tittar åt andra hållet; att nödrop möts med tystnad; att rättsövergrepp inte ens blir en tidningsnotis; att aktivism för frihet och humanism klumpas ihop med till exempel terrorism utan att någon tycks reagera; att viktig och väsentlig information viftas undan av folk som inte orkar sätta sig in i vad det handlar om eller räkna ut hur de skall förhålla sig till den.

På sätt och vis är detta värre än "vanligt" förtryck. För i vakuum kan ingen höra dig skrika.

Lästips: PP om Wikileaks

Henrik Alexandersson — Fri, 13 Aug 2010 17:16:00 +0000

I dag skriver Piratpartiets vice partiledare, Anna Troberg, på Aftonbladets debattsida: Skydda demokratin – skydda Wikileaks!

Piratpartiet om internet som demokrativerktyg

Henrik Alexandersson — Thu, 12 Aug 2010 14:50:00 +0000