Politiska bloggar » DN

I vems ärenden springer Alonso?

Johan Westerholm — Tue, 15 May 2012 04:33:00 +0000

Antingen är Martin Liby Alonsos anställning på DN Ledarredaktion en olycklig slump. Eller. Så är det onekligen så att DN och den borgerliga ekokammaren gör allt som står i sin makt för att skapa bilden av Stefan Löfven som en person som byter åsikter lika ofta som någon byter skjorta. Martin Liby Alonso för ett resonemang kring Thomas Östros och Stefan Löfvens åsiktsbyten när de bytt uppdragsgivare. I det förra fallet kan jag i viss mån hålla med honom. Inte i det senare där Alonsos position, att inte vilja förstå vad en representativ demokrati innebär i praktiken, ter sig i det närmaste okunnig och illitterat. Alonsos positionering, om det sista skulle vara fallet, ger i och för sig en förklaring till de osignerade ledarna i DN över tid ojämna kvalitet. Ibland insiktsfulla, men lika ofta rena dikeskörningar med vantolkning av fakta som röd tråd.

Alonso menar att det är olyckligt att politik blir ett rollspel där åsikter byts ut över tid. Det kan jag i sak hålla med om, när vi ser till partiers program. Men. Alonso drar ner det till företrädarnivå och gör därmed våld på all kunskap kring hur en representativ demokrati ser ut och måste fungera. Som ordförande i IF Metall företrädde Stefan Löfven ett särintresse. Det var då. Nu företräder han socialdemokraterna och fattade kongressbeslut. Då har Löfven kongressen att förhålla sig till, partiets högsta beslutande organs beslut i ärendet. Oavsett personliga eller tidigare preferenser. Alonso talar tyst om att Carl Bildt tvingats acceptera Folkpartiets hållning kring Palestinas ställning i UNESCO, trots att den inte överensstämde med hans egen.

I Alonsos drömvärld tycks det representativa demokratibegreppet ha en flytande definition. Det är inte utan obehag jag därför läser hans kolumn. Han sår misstanke, han förmedlar inte till läsaren den representativa demokratins grundförutsättningar. Om han sedan gör det av okunskap är en sak som sannolikt kan åtgärdas med antingen internutbildning eller avgångsvederlag. Gör han det medvetet så är det allvarligt. Om inte Alonso anser att demokrati är att föredra, med dess bieffekter som att behöva trycka tillbaka sina personliga åsikter ibland, så funderar jag en hel del på hur det är ställt på DN Ledarredaktion med synen på demokrati. Alonso ger annars intrycket av att föredra andra styrelseformer. Ingen av dem önskvärd och jag känner en vindilning i nacken från Tyskland under 1930-talet när jag läser hans kolumn.

Följdfrågan från mig blir därför till Alonso, i vems ärenden springer du? För korkad, det tror jag faktiskt inte att du är.

DN,

Ja se, kreativiteten den flödar minsann på DN….

Martin Moberg — Sat, 31 Mar 2012 14:22:00 +0000

Jag har i ett kort inlägg, som Peter Johansson har skrivit, noterat att rubriksättarna på Dagens Nyheter har visat upp sin kreativa sida, när man i dagens tidning (nätformatet) tänkt till riktigt ordentligt vad gäller att sätta rubriken om socialdemokraterna och vår partiordförande Stefan Löfven. Ja, det är faktiskt en rätt så intressant kontradiktion, jag rekommenderar sålunda läsning av Johanssons inlägg, för man får sig faktiskt en inblick i hur man på DN tänker...

Extra ageratips: Ikväll kl 20.30 svensk tid är det dags att släcka ned i en timme då det är Earth hour och hur du kan delta samt anmäla dig får du veta om du läser Eva Hillén Ahlströms inlägg. Jag släcker ned ikväll, gör det du också :)

Bloggat: Peter Andersson om mitt Sverige filmen redaktionen, Möjligheterna(s) Vilhelmina om distriktskongressen i Vilhelmina Folkets Hus, Heléne Björklund om att idag släcker vi Sölvesborg, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Bidrag före jobb, DN:s ledare ute på hal is….

Martin Moberg — Sat, 31 Mar 2012 13:33:00 +0000

Jag har under lördagen hunnit med en hel del saker, först och främst att vara på Ronneby torg för att dela ut flygblad det trots att den nariga nordanvinden gjorde sitt bästa för att sinka detta och sedan ett kort besök på ett årsmöte som SSU kallat till innan det var dags att ta tag i bestyren hemma som alltid pockar på uppmärksamhet då det är helg. Det blir ofta så att man får använda sig av helgdagar för sådana saker, eftersom vardagarna går till studier, jobb och förstås att blogga. Jag har emellertid hunnit med det som behövdes göras och det har också blivit tid över till att läsa de tidningar som ges ut även på lördagar, däribland Dagens Nyheter och den ledarartikel som publicerats idag och den fick mig att dra på ögonbrynen av förvåning. Ty den talade om klyftor och hur viktigt det är att kampen mot dessa fortgår (redan där tyckte jag att det vart riktigt konstigt) en av de ledande tidningarna i högerns ekokammare som låter som om den varit en S-märkt tidning. Nej det går inte ihop var min första tanke och det gjorde det inte heller när jag så hade läst färdigt den. För det var rent av ologiskt resonerat och inte alls fokus på det som pressar tillbaka klyftor och utanförskap nämligen satsningar på juste jobb och utbildning. Johan Westerholm skriver också i ämnet och anför det som i slutändan vart min slutsats om vad S med Stefan Löfven i spetsen har att göra i detta läge: Vi måste bort från idén att enskilda systemreformer kommer minska klyftorna och öka jämlikheten samt rätten till att vara olik. Vi är på god väg som parti att ändra oss och istället låta vår idépolitiska utveckling genomsyras av ett förhållningssätt till individen istället för att fokusera på stora system. I den politiska terminologin har vi tidigare definierat människor som "svaga". Det kan vara missbrukare, arbetslösa, invandrare eller andra. Med en sådan ingångspunkt blir lösningarna därefter vilket vi nu sett resultatet av i två valrörelser i rad. Det är en enorm skillnad att fokusera på människors resurser i stället för svagheter, på möjligheter istället för problem. En samhällskritisk rörelse måste klara av att göra båda delarna och komplettera människan efter dess unika, och olika, behov.
Det är där utmaningen men också möjligheten för socialdemokraterna ligger och där Stefan Löfven som partiordförande slagit fast att det är satsningar på jobb och utbildning som ska vara S huvuduppgift. Bra det men det gäller också att i nästa läge konkretisera hur det ska kunna bli så för förr eller senare måste förslagen komma men för all del låt högerns ekokammares magasin flumma omkring i bidragsdiket. Ty vi socialdemokrater ska istället bygga Sverige starkt på de juste och riktiga jobben och utbildningen som ska vara grunden för det samhällsbygge som måste till, det har den sittande moderatledda minoritetsregeringen inte bemödat sig om att ta hänsyn till utan istället har man sett till att dels riva ned allt och dels ersatt det med mer av olika former av bidrag, bidrag och åter bidrag. När jag så läser Peter Johansson som slår fast att S måste våga att ta itu med högerns vanställda politik och dess konsekvenser kan jag inte annat än hålla med om det, fast om lösningen ligger i att direkt återreglera marknader som avreglerats är jag liksom Johansson inte lika säker på. Men oavsett vilket, det går inte att sitta med armarna i kors och tro att det löser sig av sig självt, det kommer det inte att göra fast jag är säker på att Löfven kommer att ta tag i taktpinnen och staka ut en väg bort från det moras som statsminister Fredrik Reinfeldt (m) bär ansvaret för...

Bloggat: Ola Möller om att det handlar om inget mindre än makt och demokrati, Peter Högberg om bidragspartiet en lördagskrönika, Marika Lindgren Åsbrink 1 om vilken verklighet vill du köpa?, 2 om fattigdom i Sverige statistiken, Johan Westerholm om mytomani, självbedrägeri och idépolitisk debatt, Göran Johansson om att skapa en ny underklass, Lukas Romson om skräcken för verkligheten, Alliansfritt Sverige om att Sodexo tjänar storkovan på rullstolar, Kulturbloggen om att Urban Ahlin sviker det som S ska stå för, Tokmoderaten om när trots betyder tack vare, Peter Andersson om Earth Hour som äger rum i kväll kl 20.30 till 21.30, Kent Persson om att val vinns inte på tysta leken, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN, SvD 1, 2, Ab 1, 2, 3, Arbetet

Intressant?

Bidragsberoende är en dum idé

Johan Westerholm — Fri, 30 Mar 2012 23:44:00 +0000

DN Ledare idag blir jag inte klok på. Å ena sidan pekar de på de nya, och ökande, klyftorna. De pekar på faktorer som arv och miljö men ger nu, rätt bisarrt, implicit socialdemokraterna skulden för att klyftorna ökat. DN hyser av någon outgrundlig anledning sitt hopp till Alliansen. Att denna ska komma som en räddare i nöden samtidigt som DN menar att de rödgröna vill åtgärda klyftorna med ökade, livslånga, bidrag. Om vi ser till de ökade klyftorna som DN nu tycks ge opposition skulden för så kan det vara på sin plats att påminna om ett antal faktorer:

Alliansen har suttit vid makten under sex år, sedan 2006.
Sedan 2006 har klyftorna ökat samtidigt som de skattesänkningar som genomförts främst gynnat den högsta kvartilen.

Marika Lindgren-Åsbrink på bloggen Storstad sammanfattar det hela rätt väl i sina två postningar som jag länkar till längst ner i inlägget. Lindgren pekar på att nästan 50 procent av de totala skattesänkningarna (jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt statlig inkomstskatt etc) har gått till de 25 procent av befolkningen som tjänar mest. Samtidigt har bara 6 procent av de totala skattesänkningarna gått till de 25 procent som tjänar minst. Detta är en uppenbart dålig politik för den som vill minska fattigdomen. Och naturligtvis har denna politik konsekvenser i form av ökade klyftor. Det känns rätt märkligt att en ledarredaktion med en så stor begåvning som Peter Wolodarski utelämnar detta. Samme Wolodarski borde ha varit med på det seminarium som gavs till Anne-Marie Lindgren som avtackningspresent. Där hade han sannolikt ramlat av stolen av förvåning om han hade fått sig till livs vad som sades. Jag väljer att citera Anne-Marie Lindgren direkt med ett citat som :

”Bidragsberoende är en mycket dum idé”.

Vilket, i motsatts till Wolodarski et al vrångbild, ganska väl sammanfattar i varje fall min uttolkning av socialdemokratins politiska grundidé. Nu måste jag nog ändå ge dem i viss mån rätt, socialdemokratisk politik handlade fram till valet 2010 alltför mycket om att återställa system som uppenbart gick i otakt med såväl samtid som folkhälsa. Bidrag är inte lösningen som jag ser det, däremot ett medel – en försäkring - för att få folk att kunna bidra och betala tillbaka till det kollektiv som fångade upp individen när det krävdes. Att bejaka olikheter leder till ett jämlikt samhälle men förutsätter att vi ändrar anslag i våra lösningar. Socialdemokratin har under alltför lång tid satt systemen i första rummet och människan i andra när det borde vara tvärtom. Om vi bejakar, i jämlikhetens namn, olikheter för att skapa jämlikhet så måste samhällets stöd vara olika för olika individer när de behöver det. Det är där socialdemokratin trampade snett, socialdemokratin borde ha anammat det politiska idéarbete som mynnade ut i Egenmakt - att återerövra vardagen (SOU 1996:177) men som kom att begravas effektivt av Göran Persson. Mikael Romero, en av författarna till denna utredning, beskriver själva förhållningssättet ganska bra och det är min bild av den socialdemokrati som vi nu utvecklar under Stefan Löfvens, Magdalena Anderssons och Carin Jämtins ledarskap. Vi måste bort från idén att enskilda systemreformer kommer minska klyftorna och öka jämlikheten samt rätten till att vara olik.

Vi är på god väg som parti att ändra oss och istället låta vår idépolitiska utveckling genomsyras av ett förhållningssätt till individen istället för att fokusera på stora system. I den politiska terminologin har vi tidigare definierat människor som "svaga". Det kan vara missbrukare, arbetslösa, invandrare eller andra. Med en sådan ingångspunkt blir lösningarna därefter vilket vi nu sett resultatet av i två valrörelser i rad. Det är en enorm skillnad att fokusera på människors resurser i stället för svagheter, på möjligheter istället för problem. En samhällskritisk rörelse måste klara av att göra båda delarna och komplettera människan efter dess unika, och olika, behov. Men med detta så kommer skiljelinjen mellan de politiska huvudalternativen.

Människan kan, i min värld, aldrig bli ett subjekt på en marknad. Inte en simpel kund, inte heller en handelsvara. Människan är en del av något mycket större och kraftfullare. En del av ett kollektiv och ett samhälle. Men för att samhället skall fungera så måste vi ge varje individ de förutsättningar han eller hon behöver för att kunna utveckla sina olikheter. Inget samhälle fungerar bra om alla är lika och olikheten, rätten att vara olik, är grunden för frigörelse.

Vägen dit? Utbildning. Utbildning. Och. Utbildning. Det ligger i kollektivets intresse att bejaka detta och försäkra sig att varje individ kan bidra till det gemensamma och utveckla det gemensamma. Sedan naturligtvis mycket mer som infrastruktur, bostäder, näringslivsutveckling, energiomställning och mycket annat. Investeringar som kräver olika människors egenskaper och olikheter. Men börjar vi inte i människans unika behov så kommer inte dessa systeminvesteringar kunna minska klyftorna.

Bidragsberoende är därmed en mycket dum ide, bättre att försöka göra individen så olik som möjligt. Då blir vi rikare. Och friare.

DN, Storstad 1, Storstad 2, Mikael Romero,

Uppgång för S i ännu en mätning, men glöm inte…

Martin Moberg — Fri, 30 Mar 2012 05:59:00 +0000

Opinionsmätningar, opinionsmätningar detta substitut för de allmänna valen som är vart fjärde år ja de är både något som dissas just för att det är valen som räknas och det är riktigt så ska det vara och som hyllas när det går bra för det parti som man håller så mycket av i mitt fall är det socialdemokraterna :) Jag läste på SVT Text om att det under natten kommit en ny opinionsmätning som publicerats i Dagens Nyheter och som har gjorts av opinionsmätningsföretaget IPSOS som förut hette Synovate. Denna mätning bekräftar så att säga de mätningar som har gjorts efter det att Stefan Löfven valts till ny socialdemokratisk partiordförande nämligen att S stärker sin ställning från ytterst låga nivåer ligger nu S på drygt 35 till 36 procent av väljarsympatierna. Just i DN/IPSOS mätning är det en uppgång med 6,3 % enheter och jag läser en analys av Peter Andersson: Ytterligare ett lyft syns nu för (S) i väljaropinionen. Partiet går fram 6,3 procentenheter i DN/IPSOS mätning i dag. Moderaterna backar med 2,4 och ligger nu under det "magiska" 30-procentsstrecket. Om man fortfarande ska tala om ett rödgrönt block så leder det med 50,6 mot regeringens 44,1. En del av (S) framgång torde komma från ett vänsterparti som backar men nog lär det också i finnas övergångar direkt mellan S och M. Socialdemokraterna vinner också stöd av såväl LO, TCO som Saco-väljare.

Vid förlusten 2010 hade (S) ett väljarstöd på 34,99 procent. Det är således mer av glädje av att ha lämnat det politiska eländet bakom sig som jag gläds över utvecklingen. Inte för att valet 2014 på något sätt är avgjort.
Jag instämmer i det som Peter Andersson skriver i denna del och att det nu ger råg i ryggen för det valrörelsearbete som måste pågå nu och ända fram tills vallokalerna stänger kl 20 den andra söndagen i september 2014. För vi ska komma ihåg att det är en mätning som vi har att utgå ifrån en mätning i en serie av andra som visar på att S och Löfven har fått den bra start som nystarten behöver för att nå en varaktig framgångsvåg för Sveriges enda och riktiga arbetareparti. För det som dessa mätningar visar för oss är att väljarna vill se en stark socialdemokrati som sätter jobb och utbildning före stora och dyra skattesänkningar som inte ger några jobb att tala om. Roger Jönsson slår fast det självklara för S, nu måste vi våga våga göra skillnad våga ta tag i taktpinnen för att förändra samhället nu kör vi! :)

Bloggat: Peter Högberg om ett leende som snabbt kan bli en grimas, HBT-sossen om ett spännande ordförandeval i LO, Rasmus Lenefors om att fortsatt eftertänksamhet är önskvärd, German Bender om att Baylans jämlikhetslinje ställs emot Björklunds kunskapslinje i skolpolitiken, Tokmoderaten om ombytta roller, Peter Andersson om ett nytt lyft för S och för de rödgröna, Tord Oscarsson om DN/IPSOS mätning som visar på att S ökar ordentligt, Johan Westerholm om en rätt misslyckad pensionär, Leine Johansson om lågavlönad och rättslös - Lööfs melodi, Jan Rume om att sd dyker ner till 4,2 % i DN/IPSOS mätning, Eva Hillén Ahlström om sänkta ingångslöner = rätt till socialbidrag, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN, SVT, Expr 1, 2, Ab 1, 2, 3, SvD, SR

Intressant?

Dags igen för ekokammaren, DN:s ledarsida till Timbrohögerns försvar….

Martin Moberg — Mon, 26 Mar 2012 09:33:00 +0000

Det är redan förmiddag ja lunchen hägrar till och med ser jag, när jag uppmärksammas på att högerns ekokammares magasin Dagens Nyheter och dess ledarredaktion i ett inlägg går till storms för att värna tankesmedjan Timbro. Det är faktiskt riktigt intressant hur Erik Helmerson på ett så burdust sätt naglar fast "den där vänstern" för att densamma så ohejdat har gett sig på bland annat den högertrogna tankesmedjan Timbro. Det som sagda vänster har gjort gentemot sagda tankesmedja, är i Helmersons ögon likställt med ett hat mot liberalismen. Ja tjenare säger jag då för det som Helmerson väljer att bortse ifrån är något som jag kan läsa om i Peter Högbergs inlägg i ämnet. Som historiskt intresserad kan jag inte annat än hålla med om följande analys som Högberg gör: Så brösttoner kommer från DNs ledarsida och brösttoner må komma från vänstern. Men att göra sig till svarande för en sanning passar sig inte, inte ens för DNs ledarredaktion. Kan för den delen ta med gårdagens ledare i Expressen som håller samma undermåliga kvalité. Men egentligen borde jag inte detta ta upp utrymme. Med detta dravlande kring ekokammaren… Ok så läser jag SvD och Roland Poirier Martinsson Författare och filosof. Han leder Timbro medieinstitut. då blir det lite roligare igen. för plötsligt så kängar han till de liberalaste partiet i regeringen från liberalt håll. Dagen blev lite roligare för en stund nu... Men som avslutning så sjunger vi "Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir" om inte det är för proggit, kollektiv likt?...
Efter att ha legat i chock ett tag, detta då socialdemokraterna valde Stefan Löfven till ny ordförande i slutet på januari, har så högerns ekokammare kvicknat till och producerar nu i en strid ström artikel efter artikel av samma dravelstil som den som Helmerson fått publicerad i DN idag och som Anna Dahlberg fick med i söndagens Expressen. Syftet är att hjälpa den hårt ansatta och idélösa höger som nu får kämpa i lite motvind för en gångs skull och fungerar det? Tja det får vi se den andra söndagen i september 2014 först då vet vi vad väljarna verkligen står i frågan om vem som ska ha förtroendet att styra Sverige. Dock står det klart redan nu att högern och dess stödtrupper i ekokammaren är riktigt byxis för första gången på flera år...

Bloggat: Ola Möller om ytterligare privatiseringshets, Monica Green om tåg som inte går i tid, Alliansfritt Sverige om en möjlig utförsäljning trots folkomröstning som slutat med ett nej, Socialdemokraterna i Region Skåne 1 om att ägarna till Kristianstads flygplats uppträder ansvarslöst, 2 om höjd skatt och slopade patientavgifter för en bättre vård, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Intressant?

Lite om vikten av fairplay i debatten…

Martin Moberg — Tue, 07 Feb 2012 06:43:00 +0000

Jag noterar i morgonens nyhetsflöde att Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski riktar synnerligen skarp och besk kritik mot Carl B Hamilton (fp) ordförande i riksdagens EU-nämnd, detta för att Hamilton har använt sig av Raoul Wallenberg som ett slagträ i debatten om EU:s finanspakt och då riktat mot oppositionen. Ja, det är sannerligen uppseendeväckande hur Hamilton bara rycker åt sig Wallenberg, som om denne var som vilket verktyg som helst fritt att använda till vad det nu månde vara och det är stötande för att uttrycka det milt. Detta då vi inte exakt kan veta vad just Raoul Wallenberg skulle ha tyckt och tänkt om EU:s finanspakt och att då använda sig av Wallenberg i debatten är minst sagt magstarkt. Wolodarskis slutkläm att Herr Hamilton är en förolämpning, instämmer jag i men det finns en aspekt till som faktiskt inte går att runda utan vidare och det tar Johan Westerholm upp: Det absoluta bottennappet i den kontexten skedde på Jobbkongressen 2009 när Maj-Britt Theorin i talarstolen, när hon argumenterade mot vårt bidrag med trupp i Afghanistan, att Olof Palme minsann hade motsatt sig än det ena och än det andra. Han hade, om vi hade trott Theorin, tänkt och argumenterat exakt som Theorin själv. Parallellen till Carl B Hamiltons retoriska tradition var slående. Till min stora glädje gick då Jan Eliasson, mångårig medarbetare till Olof Palme ibland annat fredsförhandlingarna mellan Iran och Irak, upp i replik direkt och sade (fritt ur minnet) följande:

Låt oss lämna Olof Palme ifred. Ingen av oss vet med säkerhet hur han skulle resonerat idag. Han var en stor man vars gärning fortfarande inspirerar oss. Låt oss vårda det minnet och låt honom inspirera oss till dagens handling, men åsätt honom aldrig åsikter eller gärningar han aldrig utförde eller visade. Det är att förminska hans gärning. Det vore att förminska minnet av den Olof vi alla älskar.

Maj-Britt Theorins förolämpning mot Olof Palmes minne då och Carl B Hamiltons förolämpning mot Raul Wallenberg nu är lika illa. De är samma andas barn. De förolämpar historiens giganter för att vinna billiga egna kortsiktiga poäng och företräder bägge två en politisk retorisk tradition som har väldigt lite med en saklig debatt att göra. Bägge två är en förolämpning i sitt sätt att möta sin omvärld och vår gemensamma historia.
Jag delar Westerholms ståndpunkt i detta ämne och jag fryner på näsan när jag åser vad det är Hamilton och Theorin har gjort. Avslutningsvis vill jag slå fast följande och som när debattens hetta är som allra mest uppskruvad kan komma i skymundan. Det finns en tydlig gräns, som man inte får passera i sin stora iver att klämma till meningsmotståndare i debatten och det är just att använda sig av Raoul Wallenberg eller Olof Palme som det bäst behagar ens egna intressen för det är inte vare sig fairplay eller ok. För vi vet inte exakt vad de skulle ha tyckt om det som idag den 7 februari 2012 händer både i Sverige och utomlands och det hade varit mycket mer klädsamt om exempelvis Hamilton tänkt till innan han grabbade tag i Wallenberg för att visa oppositionen att han har "rätt" i debatten om EU:s finanspakt...

Bloggat: Peter Johansson om att det är dags för FP att byta ut Hamilton, Adam Cwejman om att det är fel att använda Wallenberg på detta sätt, Alliansfritt Sverige om att FP och LUF i konflikt om euron, Annarkia om lögn och förbannad dikt, Eva Hillén Ahlström om dagens blogginlägg med stort B, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: Länstidningen, Folkbladet

Intressant?

Dags för morgontidningar att ta betalt på webben?

Redaktionen — Sun, 29 Jan 2012 16:30:54 +0000

DN:s vd Gunilla Herlitz tror att någon av de fyra storstadstidningarna DN, SvD, Aftonbladet och Expressen kommer att läggas ner inom fem år, berättar Dagens Media.

Flera av de stora redaktionella sajterna menar att det är problem att det inte kostar något att läsa deras nyheter på Internet.
Medier har haft svårt att få in tillräckligt på annonser för att det ska täcka vad det kostar att hålla igång en webbplats.
De stora medierna träffar av och till på konferenser och diskuterar hur de ska få inkomster på sina webbplatser.

Jeanette Bonnier, största ägaren i Bonnier AB, menar att morgontidningarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet måste lära sig att ta betalt på webben. Dagens Media rapporterar:

Hon menar också att tidningarna snart måste böja ta betalt för sitt innehåll även på webben.

– Pressen måste ta betalt! Och inte ge bort jobb gratis på webben. Eller plattan. Eller mobilen. Eller whatever. De måste ta betalt, säger hon till Expressen.

Jeanette Bonnier är styrelseledamot i SF, Expressen och Dagens Nyheter och äger 10 procent av aktierna i Bonnier AB, uppger Dagens Media.

Ju fler som tar betalt för att besökare ska kunna komma in på deras webbplatser desto mer låst blir Internet.
Dels hjälper det sällan att ha låsta sidor, sajter som Flashback har alltid någon som kan dela med sig av inloggningar men framför allt bygger Internet på länkar som fungerar. En webbplats som är låst blir mer statisk, den kommer inte att kunna kommunicera med andra öppna webbplatser.

Jag tror ändå att annonsörerna måste börja vakna och inse värdet av att annonsera digitalt: allt fler använder smartphones och surfplattor. Genombrottet för att det ska gå att få intäkter på annonser på Internet måste komma.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, annonser, ekonomi, Dagens Media, Jeanette Bonnier, morgontidningar

Vinstmaximering i skolan, men kunskapsnivån hos eleverna då??

Martin Moberg — Sun, 11 Dec 2011 11:19:00 +0000

(illustration: Robert Nyberg)

Under de senaste åren har den svenska skolan blivit en marknadsplats, där hugade riskkapitalister ser till att sko sig så mycket det bara går på bekostnad av eleverna som tappar i kunskapsnivå trots att de får riktigt bra betyg p g a ofta bristfälligt stöd i betygssättningen för lärarna. Så vad gör då den samlade högern vars politiska gren den moderatledda minoritetsregeringen och utbildningsminister Jan Björklund (fp) a k a major Rotting åt detta? Vill man ens göra något åt det som i högerns ögon är bra, nämligen att marknadskrafterna ska få sätta tänderna i hela den generella välfärden om det sedan går åt pipsvängen, vad gör väl det? Sebastian Stenholm skriver om detta och för fram följande klockrena analys: Det är med en viss förtjusning jag tar del av DN ledarredaktions ledaralster. Alltid lika påhittiga, det blöta fingret i luften och som trogen kampanjmotor åt Alliansregeringen. Men det finns tillfällen då man häpnas, oftast när de helt ogenerat ljuger och far med osanning, eller som idag när de uppenbarligen lyfter en viktig fråga och rycker den ur sitt sammanhang. Friskolan…eller friskolemarknaden som är ett betydligt mer passande ord är inte fungerande. (...) Skolindustrin utvecklas bäst med vinstmaximering. Gör klasserna större (man tjänar mer då) för det inverkar inte alls på kvalitén. Ju mer friskorna tjänar desto bättre utveckling för både elever och skolan som institution. Jag vet att DN:s blöta finger är blött av den borgerliga kampanjhandboken och att Åman med stort eftertryck mumlar något om kontroll. Det är inte trovärdigt.
Det är en bild som jag fullt ut delar och jag ser på den "kritik" som Åman på DN:s ledarredaktion ger uttryck för, som ett försök att både äta upp kakan och ha den kvar. Det fungerar f*n så illa men så blir det när man från högerns sida driver igenom privatiseringar med mera och sedan desperat försöker att sätta på ett litet plåster på ett stort varande sår; det håller inte och priset för detta får i det här fallet eleverna i de skolor som det handlar om dyrt betala först i form av felaktigt satta betyg, sedan i form av dåliga kunskaper och därefter blir det konsekvenser när man sedan ska ut på arbetsmarknaden då man inte klarar av de krav som ställs där trots fina betyg. Härliga tider strålande tider, mmm för vilka då ja inte för eleverna i alla fall...

Bloggat: Torbjörn Strömberg gästbloggar hos Mikael Damberg om att lärare och skolledare borde rensa bland uppgifterna, Malin Jensen gästbloggar också hos Mikael Damberg om att ta makten över sin egen tid, Helen Törnqvist om att Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet, Peter Johansson om att finns det pengar till en jaktstuga så finns det pengar till löneökningar till de anställda i SCA, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, UR, SvD 1, 2

Intressant?

DN:s ledarredaktion gräver bara en djupare grop åt sig själv…

Martin Moberg — Wed, 28 Sep 2011 08:07:00 +0000

Jag ska åter ta upp det som jag uppmärksammade igår i ett inlägg om Dagens Nyheter och dess ledarredaktion som har en hel del att förklara vad gäller ställningstaganden i flera av de pågående konflikter i Mellanöstern och Nordafrika. Det märks att nervositeten på DN:s ledarredaktion börjar att till och med krypa på väggarna nu, då man i dagens ledare skriver om att Syriens diktator Assads urskillningslösa våld mot sin egen befolkning inte får glömmas bort i spåren av det som sker i Libyen där Gadaffi och hans styrkor alltmer sjunger på sista versen och i Egypten där den förre enväldige presidenten Mubarak får möta sina brott i en pågående och förmodligen långvarig rättegång. Jag läser nämligen följande inlägg av Johan Westerholm, som skriver mycket bra om det som DN:s ledarredaktion håller på med:

Det är lovvärt att DN Ledare driver opinion för Syriens sak. Men denna Ledarredaktion har inte visat sig direkt på styva linan tidigare i den kontext som Mellanöstern utgör i allmänhet och när det kommer till demokrati i synnerhet. De avslutar ledaren med att peka på den syriska diktaturen som förtjänar att vara en internationell paria. De menar att det är alla demokraters skyldighet att upprätthålla maximalt tryck på Assad och hans hantlangare. Och att alltid ha syriernas lidande i minnet. Jag säger så här: Regimerna i Sudan, Somalia och Etiopien är minst lika repressiva som den i Syrien. Att dessa inte hamnar i DN:s strålkastarljus kan bero på att svenska affärsintressen i politiska affärer är tungt representerade där. Försök att censurera eller på något sätt förvanska det fira ordet som jag anser DN gör förtjänar att vara en internationell paria. Det är alla demokraters skyldighet att upprätthålla maximalt tryck på DN och liknande tidningshus. Och att alltid ha de som fängslats för att de försökt åskådliggöra sanningen – hur obehaglig den än kan vara, deras lidande i minnet.

Ja det är det minsta man kan och ska kräva av medier generellt sett och av Dagens Nyheter och dess ledarredaktion i synnerhet, som idag nervöst gör sitt yttersta för att framstå i så bra dager som möjligt efter den hårda kritik som under de senaste dagarna har riktats mot ledarredaktionen. Men det blir mest en hafsig och slafsig halvmesyr, som varken gör till eller från för att förbättra det nedsolkade anseendet, som i och med tystnaden kring de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som sitter i etiopiskt fängelse, blivit än mer draget i den föga tilltalande smutsen. Frågan kvarstår varför denna tystnad, om Schibbye och Persson kan det vara så handen på hjärtat att svaret är för komprometterande för att yppas högt då det har kopplingar till Lundin Petroleum där Carl Bildt satt med i styrelsen fram till 2000-talets mitt?

Bloggat: Alliansfritt Sverige om att Bildts affärer kletar av sig på Reinfeldt, HBT-sossen om rucklarens väg, Peter Högberg om att Vimmerby har ingen borgmästare som styr, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN 1, 2, 3, SvD 1, 2

Intressant?