Poltiska bloggar » dynamiska effekter

Samarbete utan organisationer

Henrik Alexandersson — Tue, 10 Aug 2010 13:13:00 +0000

Här är en intressant föreläsning med Clay Shirky – om hur internet låter människor skapa spontana nätverk, som kan förändra samhället. [Direktlänk]

Den som är intresserad kan läsa mer i hans bok Here Comes Everybody. [AdLibris | Bokus]

En nyhet med skygglappar

Henrik Alexandersson — Fri, 06 Aug 2010 19:01:00 +0000

Försäljningen av ljudböcker har minskat. Och förlagen skyller på illegal fildelning.

Det kan kanske vara en del av förklaringen. Men man kan knappast diskutera det här utan att sätta det i relation till den snabba ökningen av försäljningen av e-böcker.

Förlagen sållar fakta och media förenklar. Allt är med andra ord precis som vanligt.

Matt Ridley: When ideas have sex

Henrik Alexandersson — Sat, 17 Jul 2010 15:35:00 +0000

Här är en TED-föresläsning med författaren Matt Ridley som jag varmt kan rekommendera! [Direktlänk]

Det är en fantastisk beskrivning av vad informationsfrihet, frihandel, wikinomics, arbetsdelning, fri ekonomi, öppenhet och spontant samarbete kan ge oss.

Lägg till detta ett fritt internet, som ett verktyg och en katalysator för utvecklingen.

(Via: Fritänk)

Hotet mot den härskande klassen, del 2

Henrik Alexandersson — Sat, 19 Jun 2010 23:59:00 +0000

På internet är summan ofta större än delarna. Bloggbävningen mot FRA hade aldrig blivit så kraftfull om det bara hade handlat om människor som sitter hemma på sin kammare och skriver för nätet.

Vad som fick allt att lyfta var grupparbetet. Bloggposter länkades samman till en väv. Sakkunniga människor tillförde information i kommentarsfälten. Aktivister, jurister, tekniker och samhällsdebattörer samverkade. Ofta gick det rasande fort. Allt som sades eller skedde kunde granskas i sak, kompetent och direkt. Vilket nog är att betrakta som ett mardrömsscenario för de politiker och spin doctors som stod på andra sidan.

Även spelets dynamik var oerhört intressant. Det fanns ingen plan. Inga givna ledare. Bara människor som samverkade, ett naturligt processande av information och massor av engagemang. Detta gjorde FRA-frågan en smula oförutsägbar. Vilket faktiskt var en oerhörd styrka – frågan fick ett eget liv.

Än i dag finns det många människor, speciellt inom gammelmedia, som vägrar tro att det var så. I deras värld finns det alltid en plan. De har mycket kvar att lära. För det var nämligen frånvaron av en plan och ett centralt ledarskap som gjorde bloggbävningen mot FRA så kraftfull.

Och nätet glömmer inte. Nästan all information ligger kvar, lätt åtkomlig. Så fortfarande stiger FRA-frågan upp till ytan, lite då och då.

Våren 2009 blåste det som mest kring EU:s så kallade telekompaket. Det skälvde åter till i bloggosfären. Det var grupparbete och dramatik. Och det vällde in tusentals mail till Europaparlamentets ledamöter, vilket gjorde många av dem rätt skärrade. (Eller irriterade – det fanns till och med de som föreslog spamfilter mot mail från medborgarna.) Mycket var massmail. Men mycket var också personliga propåer, krav, åsikter och resonemang. Många MEP:ar får fortfarande något jagat i blicken, när man nämner detta. Här får man nog påstå att internet och bloggosfären till sist vann över politiken.

ACTA, SWIFT-avtalet, PNR och nätcensur är några exempel på pågående frågor där aktivism – till större delen på intrnet – håller EU:s politiker på halster.

Och nu ser vi hur stridslinjerna börjar dras upp inför nästa kamp mellan internet och politiken – EU:s datalagringsdirektiv och dess svenska implementering i form av teledatalagringen. I veckan som gick kastades mer bränsle på brasan, med Europaparlamentets written declaration no 29, som kräver att datalagringen utökas till att också omfatta våra googlingar.

Vad gäller teledatalagringen är dessutom traditionella media redan med på tåget. Frågan är en välkänd bubblare. Vilket är en stor fördel för oss nätaktivister. Så jag tror att det inte kommer att gå att hålla locket på den grytan under höstens svenska valrörelse. En titt i kristallkulan säger att detta kommer att bli nästa stora konfliktyta mellan internetaktivismen och den traditionella politiken.

Tar man ett steg tillbaka och ser allt i ett större perspektiv, då tror jag att internet kommer att bli en allt viktigare nyhetskälla. Denna blogg var kanske att betrakta som en nyhetsblogg fram till förra sommaren, och den kommer så småningom att bli det igen. Det skulle behövas fler nyhetsbloggar. Sedan har vi naturligtvis whistelblowersiter som Wikileaks och portaler för politiska junkies som Drudge Report. Wikipedia är inte bara världens största uppslagsverk, utan även det mest uppdaterade. Ofta handlar det bara om timmar, eller rent av minuter, innan en wikipedia-post är uppdaterad efter en viktig händelse. Livefeeden på Twitter slår ofta all annan media. Bambuser låter alla som har en modern mobiltelefon eller en webkamera direktsända ljud och rörlig bild till världen. Youtube är världens största, snabbast växande och vidast distribuerade videoarkiv. Och vilka verktyg vi kommer att ha i morgon eller om tio år, det har vi ännu inte en aning om.

Möjligen kan man säga att internet som nyhetskälla kan göra det lite svårare för folk i allmänhet att hitta guldkornen. (Men det är ännu svårare i gammelmedia, som ofta helt missar de historier och händelser som nätet vaskar fram.) Å andra sidan kommer de som är intresserade att hitta oerhört mycket mer och mycket mer kvalificerad information på på nischsiterna och på de specialiserade bloggarna. Helt klart kommer det att skapas ett utrymme för tjänster som vaskar fram det viktiga åt olika grupper av läsare. (Här kan man nämna mitt lilla sidoprojekt Medieskugga, som jag tycker har viss framtida potential.)

Medborgarjournalistik, nätaktivism, bloggbävningar, wiki-politik, specialforum, livefeeds... Och alla nya verktyg och plattformar som ligger i startgroparna. Informationssamhället har verkligen fått upp farten.

Politiken och byråkratin kommer att försöka skydda sig mot allt detta. (När de väl insett att allt det nya inte går att stoppa, kontrollera, styra eller censurera.) Men med twittrare, bambusare, bloggare och mobilfilmare i varje rum är oddsen goda att det blir öppenheten, mångfalden och den fria informationen som kommer att segra.

Låt mig runda av denna spaning med ett textstycke om statsminister Fredrik Reinfeldt. Det kommer från Anita Kratz bok Reinfeldt Ensamvargen – och det säger en hel del...

"På 1990-talet stördes han av protesterna från ungdomar som visade sitt politiska engagemang genom civil olydnad. På 2000-talet är det bloggarna, internet som skapar oordning, det kaos han så hett ogillar i den politiska processen."

Nu ställer de till det igen…

Henrik Alexandersson — Fri, 11 Dec 2009 09:47:00 +0000

Vid det pågående EU-toppmötet väntas man enas om att kräva en global skatt på finansiella transaktioner, en så kallad Tobin-skatt. Det lär bli en soppa.

Antingen blir en sådan skatt liten och symbolisk - och kommer då att kosta mer att administrera än vad den kan dra in.

Eller också blir den högst påtaglig. Vilket i så fall kommer att drabba oss alla.

För vem tror du kommer att få betala, i slutändan, om varje internationell betalning av en vara eller tjänst företag emellan kommer att straffbeskattas?

Vem tror du kommer att få betala, i slutändan, om till exempel våra pensionsfonder kommer att straffskattas för varje utlandsinvestering?

Att beskatta transaktioner kommer dessutom att leda till onödig stelhet och fastlåsning av pengar. Samt till ett helt nytt område förfusk och trixande. Detta kommer också att ge oss en ny, gigantisk kontrollapparat. Suck!

Och jag förstår fortfarande inte vad som skulle vara fel med internationella transaktioner? Borde vi inte ha fler - istället för att straffbeskatta dem? Borde vi inte handla mer med varandra? Borde vi inte öka den fria rörligheten istället för att begränsa den? Borde vi inte smörja maskineriet istället för att kasta in grus i det? Vore det inte bättre att satsa på tillväxt - snarare än på en ny internationell skattebyråkrati?

Informationssamhället väntar inte

Henrik Alexandersson — Tue, 08 Dec 2009 16:39:00 +0000

I dag har jag varit på ännu en sådan konferens med telekombolag och olika slags intressenter i upphovsrättsfrågan, tillsammans med Piratpartiets MEP Christian Engström.

Och det slår mig hur hårt somliga blundar inför utvecklingen.

Det är bara att inse att vi lever i ett uppkopplat informationssamhälle, med hyperdistribution. All information som går att lagra digitalt kan på ett ögonblick spridas till en kompis eller till hela världen. Detta går inte att stoppa. Genom åren har vi sett hur de har försökt. Men täpper de till på ett ställe, då söker sig informationen alltid nya vägar. Alltid. Hela internet och den moderna datortekniken - parad med människors uppfinningsrikedom - har skapat en värld där det som en gång blivit tillgängligt på nätet fortsätter att vara det.

Om detta kan man tycka vad man vill. Men det är så det är. Enda alternativet är att hela internet blir stenhårt övervakat och filtrerat. Att vi får en värld där alla människors alla aktiviteter på nätet loggas, rapporteras och granskas. En värld där alla inte får tillgång till allt på nätet, utan bara till sådant som i förväg har godkänts. Vilket vore en katastrof för skapande, företagande, kultur, demokrati, nyhetsflöde och för det fria ordet.

För det är dynamiken, spontaniteten, det frivilliga samarbetet och det smått "anarkistiska" som skapar utveckling. Det är detta som ger oss historiens största kunskapslyft.

Ändå finns det alltså de som tjurigt vägrar att inse att vi lever i ett uppkopplat informationssamhälle. Allt mer desperat försöker de täppa till läckorna i dammen. Och allt oftare kommer de med idiotiska förslag som är långt över gränsen för vad som passar sig i en öppen, demokratisk rättsstat. Det börjar bli tröttsamt. Men de kan aldrig vinna.

Den enda väg filmbolagen, de stora mediehusen, musikbranschen och förlagsindustrin kan gå är att hitta nya vägar och affärsmodeller som är med sin tid. Det kan ibland bli smärtsamt. Det kan till och med vara så att vissa saker helt enkelt inte går att tjäna pengar på längre. Shit happens.

Man kan tycka att det borde vara uppenbart för alla att vissa affärsmodeller inte längre fungerar, när utvecklingen springer förbi dem. Och då hjälper det inte att sura. För samtidigt öppnar sig nya möjligheter.

Vissa utövande konstnärer börjar långsamt fatta galoppen. Samtidigt som skivbolagens inkomster minskar, så lägger folk fortfarande lika mycket på att konsumera musik som tidigare. Och när pengarna flyttas från skivbolagen till konserter och annat, då tjänar artisterna mer pengar. Samma resonemang kan tillämpas på andra former av kultur och media.

Andra vill inte fatta. Det är därför tonläget är så uppskruvat.

Men egentligen borde allt vara rätt uppenbart. Vissa saker är på väg att gå ur tiden. En del kommer att ersättas med annat. En del kommer att hamna på museum eller på sophögen. Och nya saker, som vi ännu inte känner till eller kan föreställa oss, kommer att komma. Så blir det, vare sig vi vill eller inte.

Och då hjälper det inte att vara sur, rädd, bakåtsträvande och dum. Framtiden tillhör dem som tänker nytt och som vågar omfamna den.

Bank förbereder sig för dubbel-dip

Henrik Alexandersson — Fri, 20 Nov 2009 11:38:00 +0000

Den franska banken Société Générale förbereder sig för en global ekonomisk kollaps.

Banken menar, som så många andra, att den verkliga ekonomiska krisen kan komma att drabba oss när alla stimulanspengar som politikerna har pytsat ut skall betalas. Vilket bland annat kommer att ske genom höjda skatter, besparingar och indragna offentliga investeringar.

Lyckopiller

Henrik Alexandersson — Wed, 18 Nov 2009 13:07:00 +0000

Flibanserin visade sig inte vara ett så bra läkemedel mot depression som tillverkaren hade hoppats.

Däremot visade det sig att det gör kvinnor pilska.

Flibanserin är alltså ett fungerande läkemedel mot depression. För män.

Kineserna fattar

Henrik Alexandersson — Sun, 08 Nov 2009 12:55:00 +0000

Kineserna fattar det som vi i Europa missar.

Post-stimulansen är här

Henrik Alexandersson — Sat, 17 Oct 2009 08:51:00 +0000

Den amerikanska taktiken att använda sig av stimulanspaket för att ta sig ur den ekonomiska krisen kostade en slant.

Årets budgetunderskott i USA beräknas bli 1.420.000.000.000 dollar. Vilket motsvarar tio procent av USA:s totala BNP.

Detta måste naturligtvis rättas till. Förmodligen kommer det främst att ske genom att man höjer skatterna. Det vill säga att man straffar dem som arbetar, investerar och driver företag.

Och när det gäller offentliga investeringar kommer man att gå från stimulanspaketens hinkar med pengar till de mest osannolika saker – till ett läge där man blir tvingade att ligga på en lägre nivå än vanligt. Förmodligen mycket lägre. Det kommer också att märkas av.

Det finns mycket som talar för att finanskrisen kan bli en "dubbel-dip". Först finanskrisen i sig (som till stor del orsakades av regleringar) och sedan den stora baksmällan (som triggas igång när räkningen för stimulanspaketen skall betalas).

Och det är under den stora baksmällan som vi även kommer att få se vad som händer när stimulanspengarna tar slut i många av de krystade, inte ekonomiskt bärkraftiga, inte marknadsmässiga, inte uthålliga projekt som Obama-administrationen har öst in skattepengar i.

Man kan bli orolig för mindre. Läs mer om det amerikanska budgtunderskottet hos SR Ekot.

Mycket mer om finanskrisen finns hos Johan Norberg, som sprutar ur sig intressanta böcker och artiklar i ämnet.

Vi låter Norberg runda av denna bloggpost...