http://politiska.com Handplockade politiska bloggar Sun, 20 May 2012 19:39:27 +0000 en hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.2 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/02/morgon-i-informationssamhallet.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/02/morgon-i-informationssamhallet.html#comments Sat, 11 Feb 2012 13:39:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=fdfa1998ef02c3dc4137269231573d76
För inte så länge sedan var det en sensation att man kunde faxa ett dokument, så att det omedelbart kom fram till mottagaren. Att sända en bild med telefotosändare var oerhört kostsamt och maskinen i sig var en investering på hundratusentals kronor. (Och då behövde även mottagaren en likadan apparat.) Att producera ljud eller video i anständig kvalitet krävde också investeringar som låg bortom vad privatpersoner klarade av. Ville man kommunicera ett budskap till många fick man skriva en insändare eller debattartikel, som man bara kunde hoppas skulle bli publicerad. Eller dela ut flygblad.

I dag lever vi i en helt annan värld. Jag skall inte trötta dig med tekniska detaljer. Istället tänker jag fundera högt över vad vårt nya informationssamhälle innebär.

På internet sker spontana samarbeten av en typ som tidigare helt enkelt inte var möjliga. Samarbeten där summan blir större än delarna. Det kan till exempel handla om kultur, nöje, företagande, utbildning, forskning, samhällsdebatt, nyheter eller politisk aktivism. Och vi har inte en aning om vilka nya, fantastiska möjligheter som väntar bakom nästa hörn.

Förr levde vi i en värld som präglades av knapphet, vad gäller så väl information som vissa produkter. Så är det inte längre. Vem som helst kan göra sin röst hörd, utan att behöva fråga någon om lov. Texter, bilder, filmer och ljudfiler som människor skapar kan kopieras utan några fysiska begränsningar. En bok kan i dag delas av miljoner människor utan att någon blir av med sitt exemplar. Det kan dessutom ske oerhört snabbt och på ett globalt plan.

På internet kan man driva affärsverksamhet som är världsomspännande, med "butiker" som är öppna dygnet runt året runt. Små och nya affärsprojekt kan sättas upp med minimala investeringar och utan gränser för hur framgångsrika de kan bli. Speciellt på tjänsteområdet växer ny verksamhet fram som gör våra liv enklare, roligare och mer framgångsrika – vars existens och funktioner ingen ens hade tänkt på för bara något eller några år sedan.

Internet låter människor med smala kulturella intressen komma tillsammans under okomplicerade former. Till glädje för alla operafantaster i Sunne, runstensnördar i Perth, poesivänner i Kaliningrad och Chaplin-fans i Anderna.

Vem som helst kan ta del av kurser vid världens ledande universitet. Forskare kan samarbeta i realtid på olika sidor av jorden. Nya verktyg gör viktiga databaser tillgängliga. Och på frivillig, spontan väg byggs en kollektiv kunskapsbank på Wikipedia.

Listan kan göras mycket, mycket längre. Men det är uppenbart att internet har gjort våra liv så oerhört mycket bättre, intressantare och lyckligare.

Ändå befinner vi oss bara i informationssamhällets gryning. Vi har inte en aning om allt det fantastiska som väntar och som kommer att växa ur människors skapande, företagsamhet, kunskapstörst och sökande efter nöjen.

Men för att vi skall kunna gå vidare – så måste vi bevara internets frihet.

Det är bara när alla kan vara med – och har frihet att följa sina impulser – som vi på allvar kan få en utveckling som gör våra liv ännu bättre och roligare.

Tyvärr finns det krafter som verkar i motsatt riktning.

Det kan handla om den nöjesindustri som hellre krossar nätets frihet än anpassar sina affärsmodeller till en ny marknad och en ny verklighet. Eller om politiker som ogillar att nätet flyttar över makt från dem till medborgarna. Om människor som av politiska eller metafysiska skäl vill begränsa folks tillgång till viss information. Om krafter som vill kontrollera och styra andra människor.

Om dessa krafter får som de vill, då innebär det inte bara att de förstör internets oerhörda potential i dag. Konsekvensen blir att de även riskerar att ställa sig i vägen för allt det nya som kan skapas och komma oss till del på nätet i framtiden.

Det är därför kampen för internets frihet är så oerhört viktig.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/6174977319707037683/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/02/farre-lagar-mer-ordning.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2012/02/farre-lagar-mer-ordning.html#comments Sun, 05 Feb 2012 21:26:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=55871e4bdcf1b16c60e87297082db7c6 Nyheter24:

Färre lagar, mer ordning!

En bloggpost om politik, demokrati, lagstiftning, frihet och missriktad välvilja. Kryddad med ett mustigt språk.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/8654921214805737707/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/patentproblem.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/patentproblem.html#comments Thu, 29 Dec 2011 12:14:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=01b7d5a5fc13f86e98a5d180a1560ce3
Dags för lite hjärngympa och diskussion, så här i mellandagarna: Patentfrågan.

Vi närmar oss snabbt en punkt där patentsystemet är ett akut problem vad gäller fri ekonomi, utveckling och tillväxt. Möjligen är vi redan där. Trots det är debatten om patent synnerligen begränsad. Vilket är ett problem.

Näringslivet och de politiker som sätter upp reglerna måste ta tag i detta, innan skadan blir allt för stor.

I dag gynnar patentsystemet inte uppfinningar och innovationer. Istället är systemet så överlastat att vissa branscher är helt stängda för nya aktörer. I andra branscher råder ett ställningskrig, där företag använder patentprocesser för att försvåra konkurrens – när de istället borde konkurrera med pris, kvalitet och nya framsteg.

I USA finns redan en debatt om patent congestion. Ett svenskt ord för detta skulle kunna vara patentinfarkt, som trafikinfarkt ungefär. Systemet blockeras av en stor mängd patent (många utan speciellt mycket verkshöjd) och av patenttvister. Detta leder till att den tekniska utvecklingen bromsas upp och att vi i väst får allt svårare att hävda oss i konkurrensen från andra världsdelar.

För en enskild uppfinnare i sin källarverkstad fyller patentsystemet inte heller någon funktion. Om ett patent beviljas för någon av hans/hennes uppfinningar, då är det ändå inget bra skydd. Stora företag kan helt fräckt sno en idé – medvetna om att i princip ingen privat aktör har råd med en patentprocess.

The Economist sammanfattade nyligen situationen... "At a time when our future affluence depends so heavily on innovation, we have drifted toward a patent regime that not only fails to fulfil its justifying function, to incentivise innovation, but actively impedes innovation. We rarely directly confront the effects of this immense waste of resources and brainpower and the attendant retardation of the pace of discovery, but it affect us all the same. It makes us all poorer and helps keep us stuck in the great stagnation."

Ändå råder alltså tystnad i debatten. Det näringsliv som borde vara synnerligen engagerat och oroat har bestämt sig för att inte gunga båten. De politiker som har skapat dagens system vill inte kännas vid att det dras med problem. Alla sticker huvudet i sanden. Vilket är en synnerligen klen plan.

Vi närmar oss nu den punkt där den anarko-liberala idén om att helt avskaffa patentsystemet känns mer trovärdig än systemet i sig. I vart fall krävs drastiska reformer.

Och då har vi inte ens berört frågan om huruvida intellektuell egendom över huvud taget existerar. Men det tror jag att vi får ta i en separat bloggpost.

Här är en tidigare bloggpost som innehåller en del matnyttiga länkar om patent.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/3799492068946333411/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/overvakningens-tipping-point.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/overvakningens-tipping-point.html#comments Sun, 11 Dec 2011 15:30:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=d81b99c763f9efa87f60ed9e98f56650
Vid sommarens attentat i Norge agerade Brevik, av allt att döma, ensam. Och när Abdulwahab försökte genomföra ett attentat i Stockholm för ett år sedan, förefaller det som om han hade ett mycket litet och decentraliserat nätverk bakom sig. Ingen av de två männen stack ut i myndigheternas register, i vart fall inte tillräckligt mycket för att någon skulle reagera. I stort sett verkade de under radarn.

Så, hur skyddar man vårt samhälle mot sådant här? Den omfattande övervakningsapparat som byggts upp tycks ju inte fånga upp ensamma galningar och små, slutna grupper.

Ett alternativ skulle kunna vara total kontroll. Men inte ens då kan man vara säker på att stoppa sådana här människor. Och det är, på så många sätt, ett förfärligt dåligt alternativ.

Men på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, tittar man närmare på just den möjligheten. Man funderar på hur man kan hitta "svaga signaler" som myndigheterna sedan kan använda för att lägga pussel.

SR Ekot skriver "Forskaren Lisa Kaati arbetar med är att ta fram ett program som kan hämta in information från internet och därefter strukturera olika sorters indikatorer. Förhoppningen är att sortera ut extrema personligheter från dem som bara är lite udda i största allmänhet."

Kaati förklarar vidare "Signaler hon letar efter är exempelvis åsiktsinlägg från en person men kan också vara att en person skriver under flera olika pseudonymer. Då kan personers ordval, uttryck, många punkter och smily-tecken ge en vägledning."

Språkbehandling, interpunktion och nicknames som indikatorer på terrorism och farlighet? Antalet falska träffar måste bli gigantiskt. Och att granska allt som alla gör på internet...

Men gör sådant här att vi kan känna oss "säkra"? Är det omöjligt att en person med korrekt språkhantering, som är ute på nätet i eget namn kan ägna sig åt allmänfarlig verksamhet? Naturligtvis inte.

OK, detta är än så länge bara ett forskningsprojekt. Men är det någon som tror något annat än att detta kommer att lyftas av politiker som vill ge intrycket av att vara handlingskraftiga?

Sedan blir jag fundersam över en artikel på SVT:s nyhetssida. Terroristexperten Magnus Norell på FOI och forskaren Claes Wallenius på Försvarshögskolan är bekymrade. Inte bara över att "decentraliserad terrorism" håller sig under radarn – utan även över att svenska folket inte reagerat kraftigt nog på det som skedde i Stockholm för ett år sedan.

Man skall naturligtvis inte vara naiv och förneka existensen av verkliga risker. Men är det verkligen ett problem att svenska folket inte drabbats av panik och terror-noja? Är det i själva verket inte så att det är terroristens mål att skapa skräck? I det perspektivet borde det väl istället vara bra att vi svenskar tycks se nyktert och sansat på det här?

Så, vart är vi på väg?

Det ser ut som om vi står inför ett vägval. Antingen fortsätter man att rulla ut övervakningsstaten, tills den närmast är att likna vid något slags tankepolis. Eller också finner man andra vägar för att minska riskerna för terrorangrepp.

Exempel på sådana andra vägar skulle kunna vara att sluta stigmatisera muslimer som kollektiv; Att sluta sända stridande trupp till muslimska länder; Att inse att "war on terror" har blivit ett självspelande piano som riskerar att radikalisera fler människor än det förmodas skydda oss emot; Att ge stöd till de sekulära krafter i muslimska länder som verkar för ökad handel, ökat företagande och tillväxt; Att ge stöd till de lokala krafter som sprider frihetens och demokratins idéer i Arabvärlden. Att använda hjärnan, typ.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/3374401613051013219/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/avvecka-euron-under-ordnade-former.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/avvecka-euron-under-ordnade-former.html#comments Fri, 09 Dec 2011 00:04:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=48c498dc6db9ea184b1aa479bd21d060 Problemet med euron är inte Grekland. Den misskötta, dysfunktionella grekiska ekonomin står för två procent av euro-zonens BNP. Euro-zonen har för länge sedan absorberat den grekiska tragedin. EU skulle kunna lösa ut hela landet utan att någon skulle bry sig speciellt mycket. (Mer än möjligen känna en viss lättnad.)

Problemet med euron är euron. Ett valutasamarbete för 17 länder med olika ekonomier, olika strukturer, olika välstånd, olika ekonomisk kultur, olika ekonomisk inriktning, olika företagsklimat – som alla går i otakt med varandra – det kan helt enkelt inte fungera. Blir det kris på ett ställe drabbas alla. Och en gemensam valuta med en gemensam valutakurs och en gemensam ränta passar nästan aldrig någon.

Lägg ner! Och gör det i tid, innan nästa – ännu värre – kris slår till.

Att påstå att eurons död skulle vara slutet på det europeiska samarbetet är fel. Däremot vore det en rejäl pungspark mot överstatlighet, centralisering, kommandoekonomi och politiskt storhetsvansinne.

EU kan gå tillbaka till att vara ett mellanstatligt samarbete – där man behandlar ett litet antal viktiga gemensamma frågor. Och där det råder fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

Europas länder vinner på samarbete. Men vi måste respektera att länderna är olika, på så många sätt. Enligt mitt sätt att se på saken är detta en styrka. Variationer när det gäller till exempel politik, företagande, kultur, forskning och förvaltning skapar en mångfald där olika idéer, modeller och koncept kan brytas mot varandra och tävla om medborgarnas och marknadens gunst. På så sätt utkristalliseras de bästa lösningarna. (Till skillnad mot överstatlighet som bara skapar likriktning, byråkrati och en kultur av worst practice.)

Att fixa de akuta problemen i euro-zonen kommer att kosta. Men politikerna får skylla sig själva. De kan inte påstå att de inte blev varnade för valutasamarbetets risker.

Om man sedan får en liten andpaus – då är det dags att rulla tillbaka valutasamarbetet. Och det bör ske rätt snart, innan något mer går sönder.

Mer på liknande tema: Nybloggat på Nyheter24 – Ner med EU! Fram för EG!

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/6950244316471423872/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/politikerna-natet-och-marknaden.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/12/politikerna-natet-och-marknaden.html#comments Fri, 02 Dec 2011 18:23:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=d9af9403ef8ec5a2b5d39d82457d52ac Det måste vara en politiker...
Att vissa politiker inte begriper sig på ekonomi och företagande, det är ingen nyhet.

Men en del av dem har i vart fall en teoretisk bild av att konkurrens är bra, att företag måste anpassa sig till marknaden och att det är bra med uppstickare som har nyskapande affärsidéer. Vissa politiker förstår till och med att marknaden är föränderlig – att sådant som är gammalt och visset ibland måste vika undan för att ge plats åt sådant som är nytt och spirande.

Dessa insikter tycks dock bara gälla i den gamla, fysiska världen. För när det kommer till internet – då har politikerna kastat både ekonomisk elementa och det sunda förnuftet över bord.

För hur skall man annars förklara att politikerna stiftar speciallagar för att skydda en bransch – nöjesindustrin – från konkurrens och från den föränderliga marknaden?

Det är ungefär som om regeringen lade fram en lag om att alla bara får köpa Saab-bilar, för att rädda fabriken.

Att vi lever i en uppkopplad värld – det är något nöjesindustrin måste lära sig att leva med och anpassa sig till. Det är inget som politikerna kan eller bör försöka förhindra. (Inte ens om de har film- och skivbolagens bästa i åtanke, om man ser på saken i ett längre perspektiv.)

Att nöjesindustrin är dålig på att utveckla nya idéer för en ny verklighet, det är inget som politikerna har någon anledning att lägga sig i. (Mer än att kanske beklaga faktum.) Politikerna kan och skall inte lägga sig i vilka affärsmodeller företag väljer. Lika lite bör politikerna låsa en dynamisk marknad till vissa, förlegade affärsmodeller. Här måste marknaden få styra.

När hörde du en politiker senast fråga en skivbolagsdirektör varför musik på nätet är lika dyr som musik i butiker – trots att lagrings-, distributions- och försäljningskostnaderna är nästan noll?

Just detta gör mig förbryllad. Till och med borgerliga politiker är beredda att stifta integritetskränkande lagar för att på konstlad väg hålla uppe priserna (och därmed även omsättningen nere) på en marknad där marginalkostnaden är i princip noll. Det är häpnadsväckande okunnigt, principlöst och dumt.

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/8833594280049485425/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/11/eu-vart-leder-krisen.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/11/eu-vart-leder-krisen.html#comments Sat, 26 Nov 2011 13:25:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=c049847dc77af540ea92dc7f5c50c117
Det gnisslar och knakar kring EMU och valutasamarbetet, euron. EU:s politiska ledare gör allt för att rädda projektet. Kanske kommer de att lyckas. Kanske inte. Och om de lyckas, då kommer det att bli till ett mycket högt pris.

Om vi för ett ögonblick bortser från möjligheten att EU faller sönder – vart kan den pågående euro-krisen tänkas leda?

Det bästa vore naturligtvis om medborgare, media och samhällsdebattörer vaknade för att skapa ett mer demokratiskt, mer transparent och mindre klåfingrigt EU som vilar på det frivilliga samarbetets grund. Men någon mer omfattande samhällsdebatt om att reformera EU syns ännu inte till. Och i de flesta medlemsstater finns det inte någon existerande politisk bas för en sådan linje.

En annan möjlighet är att de polpulistiska krafterna stärks. Det är ett spretigt och oförutsägbart alternativ, som kan leda i stort sett vart som helst. Risken är uppenbar att det resulterar i mer dum-nationalism, protektionism och institutionaliserad främlingsfientlighet. Detta är en rysare, som kan bli verklighet snabbare än de flesta tror.

Det tredje alternativet är att EU tar ett stenhårt grepp om allt och alla. Då får vi inte bara mer överstatlighet, kommandoekonomi och byråkrati. En sådan utveckling öppnar även för mer övervakning, mer polisstat, lägre politisk tolerans och mer elitism. Verktygen finns redan. Och utvecklingen ser helt klart ut att gå åt det hållet.

Om inget sker, om ingen bryr sig, om människor inte aktiverar sig och om media fortsätter att vara i dvala – då fruktar jag att det är det tredje alternativet som kommer att bli vår framtid.

Redan om man studerar dagens EU kan man konstatera att det finns uppenbara demokratiska brister. Redan i dag leder den "politiska harmoniseringen" till mer centralstyrning och mindre mångfald. Redan nu är de korporativistiska tendenserna skrämmande. Det tredje alternativet kommer att ge oss mer av allt detta. Mycket mer. Plus nya valutakriser.

De krafter som vill ha ökad politisk styrning av vårt samhälle – de gör nu allt för att utnyttja den finanskris de själva har skapat – för sina egna syften. "Never Waste a Good Crisis."

Därför måste alla som istället vill se ett öppet, demokratiskt Europa med mångfald, tillväxt och spontanitet aktivera sig. Inte i EU-valet 2014 – utan nu!

Lästips: Johan Norberg har flera relevanta texter på detta område. Här är två som rekommenderas. Expressen – Stresstestet | SR OBS – Om krisen och Hayek

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/8774882912427891135/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/11/musikindustrin-bestar-av-idioter.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/11/musikindustrin-bestar-av-idioter.html#comments Fri, 11 Nov 2011 15:50:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=64c8cf46aa29c68fa82a4006fef16d49
En av de mest omskrivna och omtalade svenska skivorna just nu är Freddie Wadlings mörka tolkning av James Bond-låtar – With a license to kill.

Vill ha!

På grund av jag uppskattar snabbhet och bekvämlighet går jag in på iTunes Store för att leta efter skivan. Utan framgång. (Den finns i vart fall inte i den belgiska iTunes-butiken.) Och Sverige kommer jag inte att besöka på flera veckor till.

Så om jag vill ha denna skiva, rimligt snart, då är jag alltså tvungen att förlita mig på olaglig fildelning.

Detta trots att skivbolagen har försäljningskanaler som, rimligen, borde vara både globala och omedelbara till sitt förfogande.

Genom tröghet, bristande företagsamhet och inkompetens uppmuntrar musikindustrin således just den fildelning som de sedan är beredda att offra medborgarnas integritet och internets öppenhet för att bekämpa.

Vilka obeskrivliga idioter!

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/4734631751043490482/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/10/eus-nedgang-och-fall.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/10/eus-nedgang-och-fall.html#comments Sun, 02 Oct 2011 08:46:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=d30900b843cc3c498c2f2e410068699d
Jag har fastnat för ett par intressanta bloggposter hos Viktualiebrodern och Cornucopia.

Man kan säga att de handlar om EU:s nedgång och fall. Men inte i meningen att EU löses upp. Istället handlar det om hur stora system tenderar att skapa problem. Det vill säga hur EU, genom sin konstruktion, riskerar att skapa ett Europa som halkar efter vad gäller allt från intellektuell skärpa till välståndsutveckling.

Stora system skapar inte bara stelhet och likriktning. De ökar även riskerna, när något går snett. Och genom att mångfalden länder emellan stryps, så försvinner också den institutionella konkurrens som är nödvändig för en utveckling byggd på trial and error, best practice och nytänkande.

Jag brukar ibland ställa frågan "Vad är det för vits med fri rörlighet, om allt ändå skall vara likadant överallt?" Ger EU:s överstatlighet, centralstyrning och kommandoekonomi oss verkligen det bästa utfallet? Eller stryper den istället utveckling och kreativitet? Vilka risker skapas när det räcker med ett felaktigt beslut på ett ställe, för att saker och ting skall gå över styr? Vad innebär det för vårt samhälle när de enda skillnaderna mellan till exempel Västerås och Verona är utseendet, språket och vädret?

En viss harmonisering kan vara av godo, till exempel för att underlätta den fria rörligheten. (Ett elementärt exempel: Det är bra om containrar är av samma storlek, går att stapla och är anpassade till standardiserade lyftdon. Vilket, för övrigt, marknaden som regel är bättre på att fixa än politikerna.)

Men när "harmonisering" blir institutionell, politisk och kulturell likriktning? (Ett exempel: I Europaparlamentets kulturutskott diskuteras ett papper som lyfter fram hur europeisk film kan användas för att forma en gemensam europeisk identitet hos medborgarna.)

Var inte Europas storhet just mångfald, idéer som bryts mot varandra, konkurrens och möjligheten att rösta med fötterna? Borde vi inte nöjt oss med ett mellanstatligt samarbete med fri rörlighet? Är inte en centralstyrd överstatlig union själva receptet för resignation och stagnation?

Viktualiebrodern skriver... "Med stora enheter finns fler individer som gjorts till medbrottslingar och som blivit beroende av systemet. Då minskar viljan och chanserna till att kunna sätta foten i marken, sätta stopp och ta ett steg tillbaka." Det beskriver rätt väl det EU jag ser från systemets insida.

Ett klipp från Cornucopia... "Den europeiska naturgivna dynamiken som byggde världsdelen går förlorad med centralismen och överstatlighet, även om det förstås handlar om långsamma skeenden över decennier. Vägen framåt bygger på positiv konkurrens och inte samarbete där dåliga strukturer får stöd för att överleva." Återigen en utmärkt analys av vad som sker, rakt framför näsan på oss.

Lärde vi oss inget av historien? Är vi blinda för de mest elementära marknadsmekanismerna? Försöker vi skapa en ny europeisk människa som saknar de vanliga psykologiska egenskaperna och reaktionerna?

Vet EU:s styrande politiska klass över huvud taget vad den sysslar med?


[Direktlänk]


[Direktlänk]


[Direktlänk]

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/1305589018229326210/comments/default 0 http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/08/anarchy-in-uk-och-pa-en-del-andra.html http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/08/anarchy-in-uk-och-pa-en-del-andra.html#comments Mon, 08 Aug 2011 22:24:00 +0000 Henrik Alexandersson http://politiska.com/?guid=4e14821eb962014a2386638300251a4c
Jag är just tillbaka i Bryssel, efter att ha kryssat runt i Europa ett par veckor. De senaste dygnen har jag befunnit mig i England – lagom för att följa de rysliga rapporterna och direktsändningarna från de upplopp som förekommit på olika håll.

Det som nu sker saknar egentlig logik. Men det är för den sakens skull varken oväntat eller oförutsägbart. Upplopp, lynchmobbar, vandalism och bråk har alltid funnits i vår historia. Allt som krävs är en förevändning, en gnista – om än så liten. (Därmed inte sagt att dödsskjutningen i Tottenham inte kan ha varit en gigantisk screw up från polisens sida.)

Att anlägga bränder, plundra affärer och att utsätta människor och deras egendom för fara är oacceptabelt. Helt oacceptabelt. Men, som sagt, det sker och sådant kommer förmodligen att fortsätta ske. Möjligen kan man minska riskerna.

Den som ens varit i närheten av en brittisk "estate" vet att det är ett vidrigt koncept, som skapat för att orsaka problem. Det är miljöer som får Rosengård, Bergsjön och Ronna att framstå som rena Bullerbyn. Social ingenjörskonst av en sort som borde vara direkt åtalbar. I redan fattiga och stökiga miljöer.

Kanske, kanske är det så att allt skulle vara bättre om politikerna lät bli att lägga sig i. Om de lät städerna leva sitt eget dynamiska liv.

Det kommer förmodligen alltid att finnas fattiga och "dåliga" områden. Men om man låter stadens liv ha sin gilla gång, då kommer ett visst mått av spontan ordning att i vart fall göra problemen något mindre.

Stadsdelar förfaller och tas över av missbrukare, papperslösa, kriminella och udda existenser. Men det brukar i sin tur leda till att fler följer efter. Låga hyror lockar så småningom nya grupper som konstnärer, alternativa kulturer och bohemer. Och innan man vet ordet av börjar tidigare "dåliga" områden spontant att bli inne och locka till sig unga människor i karriären. Problemen flyttar någon annan stans. Men – och det är det viktiga – man får en utspädningseffekt. Vissa människor stannar kvar och backas upp av en förbättrad social miljö. Kriminella nätverk splittras upp. Rörligheten skapar ett slags positiv dynamik.

Att bygga estates och satellitförorter är ett säkert sätt att skjuta en sådan utveckling i sank. Att sabotera den spontana ordningen. Ansvaret för detta ligger helt och hållet på klåfingriga politiker och byråkrater. (Även om de kanske haft goda intentioner.)

Det är naturligtvis inte så att jag tycker att "slumområden" är något bra i sig. Men om den välmående medelklassen inte vore så jävla up tight och krävde bostadsrätter, chokladfabriker och designerbutiker i vart enda innerstadskvarter – utan istället lät annorlunda människor hållas – då är det möjligt att allt skulle bli bättre i långa loppet.

Tyvärr går allt åt andra hållet. Till exempel är de farliga kvarteren i Hamburg i dag närmast socialt rensade. Den blonderade fascisten i Holland vill göra samma sak i Amsterdam. I Sverige är allt snart fullbordat. Man använder tvång (och ibland våld) för att planera och tillrättalägga. Och man sänder alla människor som inte passar in i normalmallen till läger i höghusform, dit allt jävla elände koncentreras. Inte att undra på att saker och ting går över styr.

Men, för att återvända til Storbritannien. Det vi ser just nu kommer att sabotera den inbromsning av övervakningsstaten som liberaldemokraterna nästan lyckats få med de konservativa på. Nu kommer världens mest övervakade folk att få fler övervakningskameror. Polisen kommer att bli än mer bepansrad. Medelklassen kommer att bli än räddare för "andra" människor. Det är en tragisk, ond sprial – som leder ner i en polisstat.

Det ovanstående skriver jag inte på något sätt för att relativisera det som sker. De jävla huliganer som – med en tragedi som förevändning – plundrar, bränner, vandaliserar, bråkar och förstör har det fulla ansvaret för sina handlingar. De bör spärras in.

Nej, min poäng är att det är lite som euro-samarbetet. Problem som görs onödigt stora av klåfingriga, självupptagna och tämligen inkompetenta politiker. Påhejade av en tämligen intolerant medelklass – som inte längre har någon uppfattning om konceptet leva och låta leva. (Det vill säga deras väljarbas.)

Men, nej. Detta är ingen klassfråga i sig. Det är en fråga om attityder till livet, medmänniskor och stadens dynamiska liv. (Vilket kanske moderaterna borde ta sig en funderare över, nu när de vill bygga ett övre medelklass-ghetto på Norra Djurgården.)

]]> http://henrikalexandersson.blogspot.com/feeds/1768198254669284360/comments/default 0