Det kan vara skillnad på upphovsrätt och upphovsrätt

Det finns problem med upphovsrättslagstiftningen. Vad det verkar är vi alla överens om det? I alla fall om man ska tolka det numer ganska omdiskuterade inlägget av “kulturskaparna” (som förresten fått en motreaktion i… kulturskaparna).

Q skriver på sin blogg och i slutet av sitt läsvärda inlägg (missa inte intressant diskussion i kommentarsfältet) påminner han om ett föredrag Lawrence Lessig höll för några år sedan och som fortfarande är högaktuell. Jag tror inte att det är särskilt många som missat hur deltagarkulturen formligen exploderat online. Två distinkta positioneringar kan urskiljas; å ena sidan de som anser att det ska vara lagligt att remixa och bygga på andras verk, å andra sidan de som anser att all användning av andras verk måste betalas för.

Ett oräkneligt antal youtube-videor har fått ljudet borttaget, exempelvis, för att musik använts “olovligt”. Även om rättslig instans nu äntligen avgjort att det inte var ett brott mot upphovsrättslagen att en baby i en 30 sekunders filmsnutt dansade åt en Prince-låt som spelades, så är den “normala” reaktionen att stänga av och blockera. Används någon annans tillverkade verk i någon form så slås det ofta ner på hårt och inte sällan skoningslöst och de flesta i nån form av maktposition verkar anse att det är en självklarhet.

Via Mike Masnick hittar jag dock en frågeställning som ställer den här självklarheten på huvudet och som jag hoppas folk tar en stund att fundera över. Författaren och konstnären Dave Devries har använt sig av barnteckningar som han omtolkat till realistiska bilder och gett ut en bok, kallad The Monster Engine. Detta föranleder Justin Levine att ställa ett par relevanta frågor:

1. Det råder inget tvivel om att barnens orginalteckningar är skyddade av upphovsrättslagstiftningen för resten av sina liv, plus 70 år.

2. Det råder inga tvivel om att Devries målningar av teckningarna är “påbyggnadsverk” som stammar ur orginalkreationer från barnen.

Levine ställer med anledning av detta en rad följdfrågor, här några stycken: Anser du att Devries borde skaffa formella licenser från varje barn som ritat teckningarna? Ska barnen när de blir äldre ha möjlighet att ta bort boken ur cirkulation? Tycker du att barnen ska ha rätt till en andel av de eventuella pengar Devries tjänar på projektet? Anser du att författaren exploaterar barnen eller rent av stjäl från dem?

Om svaret är nej på frågorna, varför inte, undrar Levine och påpekar att upphovsrättslagstiftningen faktiskt fungerar så, fast det då plötsligt inte skulle gälla för att det det inte handlar om etablerade mediabolag.

Boken verkar vara fantastisk, som Mike Masnick konstaterar, men i praktiken har lagstiftningen egentligen förbjudit den genom de regleringar som finns idag.

Även om exemplet är amerikanskt upplever jag det vara relevant. Det här är en problematik, en ganska viktig sådan, som behöver finnas med när man funderar över licensavtal och annat. Inte minst med tanke på hur mycket av lagstiftningsidéer vi påtvingas från den amerikanska lobbyn.

Jag misstänker att när Pagrotsky bjuder in nätverket Kulturskaparna så lär inte den här motsättningen synas. Då handlar det nog mest om hur rättighetsinnehavare ska få betalt. Det är inte oviktigt, men vi måste också våga fundera över tillfällen då rättighetsinnehavare inte har “rätt” att ta betalt.

* * *

Lite mer läsning kring kulturskaparna: Thomas Tvivlaren, Scaber Nestor, Thomas Hartman, Rick Falkvinge, Den Dynamiska Spiralen, Sagor från Livbåten, Farmor Gun, Mary Jensen, Unni Drougge, Satmaran

* * *

Andra bloggar om: upphovsrätt, deltagarkultur, kulturskaparna, kultur, konst, internet, påbyggnadsverk, remix, lawrence lessig, politik